Mycket känslor nu....
I familjen Viprataromalltochhelsthelatiden har det i dagarna pratats mycket känslor.
Och precis som alla andra gånger känner jag att jag borde sätta livet på paus när vi sätter igång för timmar kommer och timmar går. Och när vi är färdiga då är alla till och med Robban som inte är med så mycket som utsketna päron.
Men det har ju alltid varit så här, när vi väl öppnat kranen då tar det liksom aldrig slut och känslor rinner likt trögt flytande guld ut i de formar vi diskuterat fram och jag känner en sån skuld varje gång för...det är ju jag som är Annalysen och analyserar...inte de andra...
Jonna åker hem i dagarna och naturligtvis är känslorna upp och ner då ett nytt liv är bra, men sorgen över att livet går vidare hemma och man inte riktigt får vara med längre tar över...
Lösningar på allt finns det kom vi fram till och Jonna har tre starka mentorer på hemmaplan, och vi reser på oss likt kinesiska muren och omsluter henne med allt vi har...allt det som stavas kärlek...
Du varg du varg kom inte hit ungen min får du aldrig...
Härom natten låg jag vaken och tänkte ofrivilligt igenom hela mitt livs repertoar som den är just nu. Betyg, lektioner, mentorskap, praktik, studiecirkel, konferens 1 på CC och konferens 2 i skolan, uppgifter till elever, andra lärare och rektorer och så en intervju på det och till slut efter att jag kissat och skickat några meddelanden till ett av mina barn och annat folk mitt i natten gav kroppen äntligen upp och jag fick drömma en skit skum dröm innan jag vaknade...
Puh...
Tröttheten som följde den dagen bar med sig följande:
Jag sänkte garden rejält inför en skolsal full av elever och erkände både den ena och den andra hemligheten som stavas "inte för tonårsöron" och när jag var färdig med det insåg jag att jag tagit på mig en ny fin vit långkofta samtidigt som jag invigde ett par nya mörkblå jeans.
Jeansen ynglade av sig och koftan såg nu ut som en ett gammalt fotonegativ på en blå himmel med vita fluffiga moln.
Ridå...!
Vikt: Jag känner mig fortfarande lätt och tänker genast negativa tankar om att jag snart blir fejk mensstinn och får känna mig fet igen.
Längd: Världens kortaste man dog nyss i Nepal och en ny världens kortaste utnämndes i Bolivia. Här i Sverige korades idag Jönköpings minsta Chilenare nämligen...moi haha...
Tillstånd: Glad, uppfinningsrik, livrädd och rastlös.
Träning: Löpning igår. Det hela började framgångsrikt då jag trodde jag var Hermes med bevingade skor och slutade med att jag nästan såg Hades där nere i underjorden.
Film: Såg Unga kvinnor på SVT Play och bestämde genast att det var som att se en Jane Austen film.
Ja, det drar verkligen ihop sig och jag som aldrig vande mig när Kim åkte fram och tillbaka mellan hemmet och Kiruna och hemmet och Glasgow får nog bara inse att jag inte heller kommer att vänja mig vid att Jonna åker.
Så, jag drar ett skämt...
Vad kallas en skilsmässa i Göteborg
Päron Splitt...
Hahah...eh nä...jag hittade det på nätet.
Bra drag där Anna...ett skämt om att man skiljs...bu!
Laters...