Student som stavas Corona...
Utmaningar, utmaningar man letar och finner och så när man gett sig själv en stor dos av det skrivna, ja då söker man lite till och så tar man även livets lite mindre utmaningar, lite som på skoj. Men så vips, har man en utmaning som man känner att...shit det där kommer jag nog inte att klara...
Det är dock aldrig för sent att lära och dagens lärdom och analys får väl bli att man inte bygger runt ett problem då det liksom bara skjuts längre fram och tar mer tid än det är tänkt.
Så jag tittar på det pussel jag nu påbörjat och tänker att det är nu bara är typ 70 dalmatiner kvar att sätta ihop och trippelt fler pusselbitar med enbart prickar och nosar på att jobba med.
Utmaning?
Tro de...
I skolan har jag idag varit med om min första student. Jag har fått se ännu fler sätt att arbeta på vad gäller människor med speciella behov och människor som kämpar för att hitta en ny tillvaro och framtid i ett främmande land.
Och...jag fick göra lite vanligt härligt evenemangs och service jobb under de två timmar elever och lärare spenderar tillsammans innan det är dags för utspring...
Min första student på skolan har stavats Corona då restriktionerna var många. Men solen lyste ikapp med alla inblandade och för några fanns det ändå inga förväntningar då detta är ett nytt fenomen som man aldrig hört talas om eller ens sett. Fenomenet som vi här i Sverige kallar studentfirande...
Vidare så har det varit en lugn vecka, jag har pusslat(uppenbarligen), jag har jobbat på på skolan och på Café Ödlan och på CC.
En av sakerna jag och de andra i familjen gjort har stått ut lite.
Att vi firat vår familjs enda husdjur har inte undgått någon då det hamnat på alla sociala medier som finns(i alla fall de jag har).
Jodå i år är det hela femton år sedan Kim fyllde femton och tårögt satt och kramade kortet på den lilla valpen som hon skulle få.
Valpen som hon fick veta heter...Otto...
Så himla söt och lite ostadig på benen när han fick sitt fina födelsedags ben 💖
Och i skolan igen:
Jag har haft skolavslutning med alla mina klasser nu och jag har fått höra personligen och face to face att jag lämnat avtryck och gjort ett bra jobb.
Om jag är stolt?
Hell yea...
Vikt: Orubligt samma
Längd: Som ovan fast idag har jag känt mig kortare än vanlig. Antagligen för att jag haft långklänning och kände mig som en hobbit fru.
Tillstånd: Förväntansfull.
Träning: Löpning
Film: Ingen...märkligt!
Ja, jag är förväntansfull men också försiktig i mitt tyckande i de nya miljöer jag nu vistas i.
Dock är jag samma gamla Anna och jag har fått höra att jag allt är lite jobbig då jag alltid tycker att allt är spännande(av elev förstås). Och jag har fått menande blickar då jag på rätt grunder tyckte att vi skulle byta alla de fula stolarna som någon möblerat med vid borden där studenterna skulle sitta och inta sin lunch.
Men vad gör väl det, det var ju inte första gången det hände. Och det är ju inte bara jag som bytt och fått nytt liv. Alla nya i min närhet har ju också fått det på sätt och vis.
Ja, faktiskt helt utan att riktigt veta vad det är som träffat dem!
Laters...