Harmonisk och ognällig förlorare...
När man vill frammåt är det bara att kämpa på och i den värld som jag nu skapat för mig själv går det väl åt rätt håll om än i lite långsammare fart än jag hoppats på och att säga att det inte gnager mig är fel, men som jag sagt tidigare det är när det är svårt som man kämpar mest...
Apropå att kämpa så finns det fler än jag som gör det.
Två av de andra kämparna finns ju till exempel till för att jag som den kämpe jag är, ändå inte kämpade tillräckligt med min kyskhet, vilket sedan ledde till att jag fick kämpa dubbelt upp när det var dags för dem att se världen...
Först...
Så här såg det ut i en chat nära mig förra torsdagen när det var dags för prisutdelning uppe på restaurang Vy här i vår stad Jönköping.
Jag och Robban var iväg och tränade den här kvällen eftersom det hela var en tillställning enbart för de nominerade och intressenter av olika slag.
Jag gick på crosstrainern och funderade på hur det skulle bli om Kim vann. Skulle hon ringa mig mitt i mitt träningspass? Ja då skulle jag ju vara tvungen att kliva av maskinen eftersom risken att trilla och bryta fötterna var rätt överhängande när ett glädjeskutt kanske skulle komma att tas. Skulle jag skrika? Skulle jag springa ner till Robban och liva runt i spinningsalen där han satt och trampade?
Det blev inget med något av ovanstående då det som ni ser tog lite tid då eventet drog ut på tiden. Så det slutade med att jag och Robban hann både till IcaMaxi och Max hamburgeri innan resultatet kom.
Hur det slutade?
Så här...
Min bild av Kim som oftast kommer när jag känner stolhet över hennes bravader brukar vara den med tjejen som inte vill gå i den branta trappan utan hellre tar den svårare vägen bredvid. Men när jag stod där på crosstrainern såg jag istället den lilla tvååringa tjejen som stod mitt i Rosengallerian med trasiga skor, det hade läckt in snö och hennes sockar var genomsura med små snöbollar på och fötterna var röda av köld.
Hon hade inte sagt något utan bara travat med oss där i Huskvarna på julmarknaden. Inte ett ljud gav hon ifrån sig när vem som helst hade gnällt och skällt. Och inte ett knyst hördes när vi närvarande vuxna skämsigt lommade in i skobutiken och köpte sockar och skor åt den lilla frusna foten. Tre vuxna som dessutom skrapat ihop pengar för att nu köpa ett par "ordentliga" skor.
Inte ett knyst...!
Kim är nu vuxen, och hon skulle aldrig vara tyst i lägen där det händer något hemskt eller orättvisor visar sig. Men att gnälla...det ligger inte för henne nej, då säger man hellre ifrån direkt vilket uppskattas av nästan alla utom möjligtvis manliga kolleger, chefer och då och då familjemedlemmar och annat löst folk. Men det är väl det som gör henne till en bra och uppskattad ledare, ja för visst går vi alla till henne för råd när vi behöver ett som dessutom är rätt så himla rätt fram...
Och så...
Dagens Lonna:
Att vara ensam i en stad av Londons kaliber är en sak. Att känna sig ensam en annan. Att inte ha någon i närheten när man behöver prata av sig eller att få den där kramen när man behöver den är antagligen skit hemskt.
Men Jonna kämpar på och i det lilla huset där hon nu bor är alla främlingar. En strulig tvättmaskin är inget kul speciellt om man känner att man orsakat strulet. Och när det hela ordnar sig har man ingen att dela glädjen med.
Som mamma finns jag där men inte här, och det är också jobbigt. Men jag tänker att det jag skrev i början även gäller Jonna, ni vet det där om att kämpa hårdare när det är svårare, och inatt visade min yngsta prov på just det när jag fick det här kortet med texten:
"Så här ser man ut när man äntligen lämnat in sin uppsatts efter att ha slitit hela helgen"
Vikt: Rund och vattenfylld
Längd: För kort för min runda vattenfylldhet #fyrkantig
Tillstånd: Arbetsför men trött, frusen och trött och sen glad :-)
Träning: Ingen än denna vecka
Film: Egentligen ingen men köpte till slut hela Anne på Grönkulla serien från 1985 och Kanada och tittade igenom 10 timmar rätt fort så det kändes som en film.
Man kan vinna på så många olika sätt och Kim vann på dem alla. Men visst som mamma till världens bästa Kim funderade jag nog en liten stund på vem jag skulle ringa för att gnälla lite. Men, vi har just avhandlat att gnälla inte ingår i Kims liv så det går bort och sen kan ju det faktum att hon i år fyller 30 också få spela in haha!
Laters...