Upp och ner...
Att låten "Its the end of the world as we know it(and i feel fine) med r.e.m. från 1987 nu har fått ett uppsving är egentligen inget konstigt med tanke på att alla i världen fått fnatt.
Men jag tänker att mitt i all galenskap där man stänger in och stänger ute så finns det en framtid där allt sakta kommer att gå tillbaka till det vanliga. Vi kommer alla att fortsätta att bli sjuka och hosta tills vi spyr och snora så sniglar blir avundsjuka men kanske kommer vi inte att blir så himla tagna på sängen som vi blev nu och kanske, men bara kanske blir vi inte förvandlade till ett gäng livs levande...hamstrar...
"Kära livet...
Nya dagar kommer att komma och solen kommer att gå upp igen. Vi kommer alla se bakterier på ett helt annat sätt och handkrämsföretagen kommer att tjäna multum med pengar eftersom vi nu blivit bättre på att tvätta händerna...hela tiden...!"
Mitt liv rullar på som vanligt, jag jobbar med att hjälpa andra ut i arbetslivet och på att få de unga att fatta grejen med skolan. Det är nu snart ett och ett halvt år sedan jag slutade på hotellet och jag har hittills inte ångrat några av mina bravader. Mitt huvud är däremot super rörig av allt nytt som fortfarande händer och ibland kämpar jag emot det faktum att jag inte får landa och bli bäst på något av det jag gör samtidigt som jag ändå vet att jag gjort enorma framsteg och fått det jag ville ha, utveckling och att få göra skillnad.
Min älskade hotellbransch blöder och jag som alltid pratat för hur den är den bästa när man vill någonstans i livet får nu se hur det kan bli när en bransch som passar nästan alla och oftast kan ge dem jobb, hamnar i fritt fall. Idag stod det i tidningen att min egen gamla kedja Elite kommer att få säga upp folk och då blöder hjärtat för alla mina gamla kollegor.
Märkliga tider tycks ändå kunna bli märkligare det fick jag erfara idag när jag läste i tidningen att IS (islamiska staten) uppmanar sina medlemmar att inte åka till Europa och härja eftersom de då kan bli smittade...ridå! Jag log lite när jag läste och tänke...nä, det kan faktiskt inte bli konstigare nu...eller?
Dagens Lonna:
Jonna tampas nu med att åka eller inte åka hem och jag sa att jag förstår våndan. Skolan har sagt att hon får göra det filmprojekt hon bett om att få göra och att de som redan åkt hem till sitt får redigera det som elever på plats filmar. Åtminstone är det så jag tolkade det hon sa idag när vi pratades vid. Vi får se hur det blir och hon vet att blir det "lock down" då är hon fast.
Japp, hade inget nytaget kort så det fick bli ett gammalt ett. När jag sist pratade med Jonna idag var hon ute med vänner och hon lät ändå glad. Jag tänker att hon har det så bra där hon är och att hon har det så bra här hemma när hon är här.
Tänk att man kan hamna i limbo och ändå ha ljuset runt sig på det sättet...fantastiskt.
Vikt: Alltså idag har jag verkligen känt mig tjock och i en spegel på MQ fick jag mig en riktig släng av verkligheten och...en ladugårdsdörr!
Längd: Återkommer när jag växt.
Tillstånd: Glad, lite bortkommen men frisk och stolt.
Träning: Ingen. Robban sa...man ska inte gå till gymmet det säger alla!!! Eh...vem då...kungen, Pippi, tanten på ICA, Stefan L, Donalt T....ja det var kanske alla då.
Film: Ingen. Sträck tittar däremot på Outlander, fast jag sett allt hittills.
Visst är det slutet för den värld som vi känt den och visst känns allt lite för udda för min smak. Och det är inte sista gången det blir så här konstigt och upp och ner. Jag menar sånt här har hänt i alla tider. Det är bara synd att vi råkar leva i en tid då alla vet allt exakt hela tiden och dessutom kan prata med varandra om det, exakt hela tiden, det är liksom bäddat för konstigheter eftersom sagor blir sanna ju fler öron som hör när de som känner för att hitta på lite extra liksom bara pratar på, hela tiden. Det blir så lite kvar av det som är sant och viktigt liksom. Det är som om de vänder upp och ner på allt i huvudet på oss alla...
Laters...