Don't you forget about me...
Någon gång förra veckan:
-Anna jag är så stolt över allt du gjort den här sista tiden...
Mamma Gunnel och jag pratar i telefon. Jag har precis berättat att jag nu blir erbjuden mer tid i skolan och att jag nu efter över ett år av äventyr antagligen får fast anställning och återigen en fast inkomst med den.
Ja, jag är snart tillbaka där jag var fast ändå verkligen, överhuvudtaget inte...
Min balkong ja, den är klar och jag behöver varken mer eller mindre där ute. Det enda jag tillfört är några glänsande CD skivor som håller den lilla söta fågeln borta som tyckte att den ena hängampeln var ett perfekt ställe att bo i.
Jag har suttit där ute många gånger den senaste veckan och medans livet gått sin gilla gång där nere på gatan så har tittat på medans jag funderat över det som komma skall.
Vad som kommer?
Min nya anställning som yrkeslärare är på gång och allt mitt poetiska snack om att lägga till vid bryggan där min ring ligger med solensstrålar skimrande i silvret är nu om några dagar en verklighet.
Hur jag vet?
-Anna...det kommer att komma ut en annons på din tjänst. Du får ett mail om när och då söker du. Var inte rädd...den är din...
Rösten i telefonen tillhör min kära rektor A. Jag blundar och tänker ja, nu är detta min väg så är det ju...
Circular Centre då?
Ja, nu kommer det och jag säger bara Mariana...denna fantastiska kvinna som jag lärt känna och som jag hoppas få fortsätta att följa med så länge hon orkar släpa.
I månaderna som kommer tänker jag ägna skolan min fulla uppmärksamhet men ändå med en fot kvar på centret som jag älskar. Jag vill vara med och utveckla och komma med idéer. Jag vill fortsätta med mina våningsservice utbildningar med kvinnorna och vara en del av maskineriet när allt så sakta drar igång i hotellvärlden igen.
Hur jag vet att det drar igång?
Jag känner min egen branch och jag vet att därute jobbar människor som går rakryggade in i striden och som kommer att plocka upp eventuella fallna kollegor så gott det går när det nu sakta, sakta börjar röra på sig och jag...jag skall som sagt verkligen göra allt för att hjälpa till.
Och jag har inte varit med och fört Circular Centre framåt i över ett år för att sedan stå vid sidan av. Så är inte tanken sen får vi se vad livet vill...
Mariana har lärt mig att man aldrig stänger dörrar och att man inte ger upp utan att ha provat på det man har framför sig. Jag har lyssnat ivrigt och också fått ge råd tillbaka.
Vi har knytit ett band och jag säger bara...don´t you forget about me...
Vi har knytit ett band och jag säger bara...don´t you forget about me...
I juli i år är det precis sex år sedan jag påbörjade min lilla blogg. Jag hade då hela 10 följare som läste och följde mina tankar och analyser. De var lojala och alla var de personer i min direkta närhet. Men vad var då syftet? Först och främst var det ju att skriva om mina tankar runt min adoption och livet som följer i dess spår. Livet med det svarta hålet och ständiga livssorg över något som man inte förstår eller ens vet vad det är.
Det visade sig dock att mitt huvud inte var så fullt av sådana tankar som jag trodde.
Däremot visade det sig att det var fullt av allt annat och vid närmare analys och eftertanke så blev min lilla blogg till det år då jag verkligen på riktigt började fundera på att förändra allt som jag känt till fram tills dess. Och nu när jag snart är i mål...ja, då får vi se hur det blir...
Vikt: Ingen jag är nöjd med, men med nya krafter kommer nya djvla anamman...
Längd: Tja om man nu ännu en gång tittar på hur mycket jag växt mentalt så...
Tillstånd: Glad och nöjd samtidigt som jag önskade att jag orkade jobba 200% och kunde klona mig själv.
Träning: Försiktig motion då jag känner mig lite sniffsig...igen!
Film: Oj, ja...är ni med. Into the wild, En oväntad vänskap, La vie en rose och sist men inte minst...Frost 2.
Annars är allt som vanligt...
Robban: cyklar flera mil och det med riktig stil som ni ser haha...
Jonna: har köpt löparskor och jag tänker hjälpa till så att de används så som sig bör. Hon söker också sommarjobb då det hon hade sket sig. Alla som vet några lediga är välkomna att höra av sig :-)
Kim: hon springer runt i livet och just nu är det hon som kommer med alla ideér om saker som den lilla familjen skall göra och utföra tillsammans.
Mamma Gunnel: sitter fortfarande i karantän. I alla fall enligt mig.
Enligt henne själv? Ja det är väl lite si och så med den saken...
Lillebror Martin: Ja han knegar på och smyger runt med sin tjej som han inte tror att någon vet om hehe.
Laters...