Hösten, jag och terapi...
Kära livet...
Som du vet hatar/ogillar/skyr jag hösten och har alltid gjort. Jag längtar alltid efter vitsippor vid den här tiden på året och när jag blundar ser jag tussilago där jag går. Det är lite som om jag år efter år blir lurad på ett halvår. Men skam den som ger efter för tiden, jag menar någon gång måste man ta tag i och förändra. Och se... här är tydligen min nya höstterapi...
Kommer ni ihåg Elsa Beskow. Barnböckerna där svampar och blommor fick liv. En värld där tant Brun, tant Grön och tant Gredelin huserade tillsammans med farbror Blå.
Bland alla dessa böcker och bilder fanns det en bild som jag alltid tittade på. En bild med fantastiska färger och en massa guldpengar överallt där på marken.
Jag har alltid älskat och fascinerats av bilden. Det är nästan som om den fastnat i mitt undermedvetna och vill rädda mig från dunkla tankar om hösten och allt det mörka och kalla. När jag nu vandrar runt där ute i allt det höstiga åker kameran upp ideligen och hela tiden. Och häromdagen var jag förbannad då det förstörde min träning. Men det hjälpte föga för...
Japp, jag har blivit min egen Elsa Beskow och räddar mig själv liksom...
Vidare...
-Ska du eller jag börja i den horisontala duschen?
Det är lite kallt där jag står i min lätt blöta morgonrock och tittar på Robban och terapeuten som nu står beredd att ge oss båda en omgång massage. Vi har fått en så kallad duo behandling vilket innebär att den ena får sig en omgång olja med knåd och den andra får ligga ned i en dusch som spolar ömsom kallt ömsom varmt vatten på olika delar av kroppen.
Jag lägger mig som första person i den märkliga duschen och när det första iskalla vattnet strilar över mina axlar innan det blir hett så tänker jag...Anna, det här behövde ni verkligen du och Robban för ni har kämpat väl den här hösten, det har ni faktiskt...!
Lite artsy där på slutet.
Men är det så att min nya passion är att fota och att se situationer där det kan bli bra. Ja, då blir det ju lätt så att man springer ut ur duschen till sitt skåp och sliter åt sig sin mobilen innan man springer ännu fortare tillbaka för att fota det man just såg i den gröna frostade duschväggen, ja så blir det faktiskt...
Vikt: Alltså mitt sockersug... Mina första 35 år levde jag utan det och sen tyckte livet att ja du Anna, nu är det dags att ge efter...!
Längd: I en bassäng ser alla små ut när bara huvudet sticker upp ur vattnet. Skönt!
Tillstånd: Har funderat lite och tänker att det ju nu är höstlov vilket känns bra då jag alltså är ledig. Och det är ju tur. Så att jag hinner med att jobba lite med annat menar jag...
Träning: Spinning och speedwalking
Film: LIFE en skräck sci-fi. Rätt okej ändå :-)
Sist:
Hösten har verkligen alltid varit mitt gissel. Ibland tycker jag att det är konstigt då jag tillexempel gillar att tända ljus och mysa. Eller?
Nej Anna!
Eller jo, men du har alltid hatat att hösten så ofta hindrat dig från att vara i ljuset då du avskyr mörker. Ja, så är det ju. Men som sagt världen är just nu gul, orange och röd vilket som sagt är najs.
Det värsta kommer sen...när det också försvinner...
Laters...