Allt det vackra...
Allt är så vackert...
Ett uttryck vi i familjen "Filmcitat" ofta använder när vi ser något vackert. Det vi ser framför oss är filmscenen ur "Vi på Saltkråkan" där Tjovens storasystrar och Pelles storebröder tråkar storasyster Malin när hon försöker svärma med en trevlig ung man på midsommaraftons kvällen.
Och allt är verkligen vackert även om vårt lands vår nu leker med våra (haha...vår a) känslor genom att visa oss lite, lite i taget. När vi ena dagen tror att det är fritt fram för vårjackor, lågskor, tunna toppar och annat som passar den värme som kommer samtidigt som vi spritter till av vårkänslor så står vi där sen som så många år förr dagen efter med snöblandat regn, fingrar stela av köld och fel jacka.
Jag tänker att våren beter sig lite som min kropp som häromdagen när Robban pratade om sex fick superont i livmodern...
Där ligger Kim och fotar i backen...
Vi har äntligen efter ett eller två (ja det är lite suddigt faktiskt) års uppehåll påbörjat vår jakt på checkpoints, en lagom tävling som man mäktar med bara för att man kan välja takt och för att man kan göra det när man vill.
Vi konstaterar att skogen är rätt lagom nu när det ännu inte finns onödigt mycket oknytt i form av flygfän och annat smått med många ben. Det är ännu inte grönt bland träden men på marken där vi går lyser blåsipporna och formar ett blått hav av ren och skär lycka.
-Det känns som om allt är vackrare i år...jag tittar på alla blommor och på träden och mossan och sen på Kim som går bredvid. Vi går genom skogen och pratar om ditten och datten och medans jag går där i allt det vackra så slår det mig plötsligt att det var längesedan jag såg allt så skarpt, så...tydligt.
-Kommer du ihåg förra året, då var jag halvt arbetslös och lite orolig för hur livet skulle bli.
Kim nickar och vi tittar ännu en gång på allt det vackra.
Det var verkligen så, för ett år sedan hade jag lite panik och kände att allt var lite motigt och jag var trött på att hela tiden behöva söka jobb. Men jag kämpade på och nu är det snart ett år sedan jag fick heltidsjobbet på skolan. Och i augusti när detta läsår närmade sig bestämde jag mig för att jag skulle lära mig så mycket som möjligt och så fort som möjligt. Jag vädrade hundår och fick det och nu...nu ser jag vitsippor och blåsippor och i speglen ja där ser jag någon som glömt lite vem hon var men som nu nästan är sig själv igen. Hurra för det...!
Eller...???
Vikt: Om man tar en elefant och korsar den med en liten brun nallebjörn då blir det nog ändå jag.
Längd: Jag sa en liten brun nallebjörn
Tillstånd: Glad och klarsynt
Träning: Löpning och checkpointwalking
Film: Nja, det har ju varit fint väder så...
Den lilla rutan i dörren till det klassrum jag oftast jobbar i har börjat leva sitt eget liv och det är med glädje jag märkt att den ofta fylls av ansikten som är glada att se mig eller vill prata lite bara för att det går. En elev, en kollega eller en vaktmästare det spelar ingen roll. Jag blir glad och tänker att den lilla rutan också är vacker fast på ett helt annat sätt än blommorna i skogen, även om den sitter i en rätt så ful dörr...
Mot mer vår.
Laters....