Sommarledighet...
SOMMARLEDIGHET... vad härlig den första tiden varit. Alla tankar på hur jag ska hjälpa elever med sina ibland negativa inställningar till praktik, skolarbete och för den delen lärare, har bytts ut. Nu fylls hjärnan istället av tankar om hur jag ska göra för att övertyga spindlarna om att vår balkong är totalt olämplig som plats för bosättning.
Vi har lyckas ganska bra, Robban och jag. En av oss är uppmärksam och ser om en spindel är i antågande. Den andra avhyser dem från ägorna och se till att de kommer iväg. Jag lämnar till var och en att gissa vem av oss som gör vad.
Ni som nu tänker att en liten spindel inte utgör någon fara har rätt, för det är inte storleken som avgör, även om vissa spindlar i år ser ut som djuren i filmen "Älskling jag krympte barnen". Det är mer mängden av spindlar som gör att en kamp om utrymmet på balkongen behöver föras.
Jag säger bara: Hujeda mig!
MIDSOMMAR INFÖLL I ÅR OCKSÅ. Ett trevligt inslag detta år var att både barn och barnbarn var med oss, hela dagen. Vi åt och roade oss på det ena stället, och åkte sedan iväg och åt och roade oss på det andra precis som vi brukar. Som vanligt var det lika trevligt att träffa de gäng vi hängt med de sista åren. Jag tackar ödmjukast de som fixat och lagat så att vi alla kände oss välkomna vart vi än kom!
VARMA DAGAR HAR VARVATS MED MINDRE VARMA. I skrivande stund sitter jag vid det nyinköpta bordet på balkongen med regnet smattrande mot rutan. Jag som för några dagar sedan funderade starkt på att ta en promenad i bara mässingen och sen slänga mig i sjön, då värmeböljan gav en känsla av att man aldrig skulle bli sval igen, har nu hämtat en kofta.
I min hjärna har jag analyserat alla de olika listor jag gjort genom åren på de saker jag bör göra. Ett glädjande faktum är att den sista listan där saker som att byta jobb, hitta nya vänner och skriva färdigt min saga, nu på riktigt är avprickad och klar.
Igår skrev jag ordet SLUT, under den sista meningen i dokumentet där mitt manus huserar. Det kändes i hela kroppen att det hände något fantastiskt. Nu arbetar hjärnan med det följebrev som alla förlag kräver ska vara med, och när jag skrivit färdigt här på bloggen, då är det dags att börja skapa.
Igår skrev jag ordet SLUT, under den sista meningen i dokumentet där mitt manus huserar. Det kändes i hela kroppen att det hände något fantastiskt. Nu arbetar hjärnan med det följebrev som alla förlag kräver ska vara med, och när jag skrivit färdigt här på bloggen, då är det dags att börja skapa.
H. för hur, U för under, R för riktigt bra, och R igen för roligt, följt av A för Anna du är bäst. Detta blir HURRA och jag saluterar det faktum att min dokumentation av hur arbetet på ett slott där besökare vistas nu är klart. Det tog bara två år mer än jag förutspådde. Det visade sig att både skriva tentor, och saga samtidigt fungerade men drog ut på tiden. Det jag känner nu är att allt hurrande bör följas av en helt ny och färsk lista.
Här är den nu, helt utan ordning.
- Utvecklas i mitt arbete som legitimerad yrkeslärare
- Bli en superbra lärlingslärare
- Skriva ett utmärkt följebrev
- Skicka in mitt manus
- Lära ut yrkeskunskaper till vuxna (igen), och bli superbra på det också.
- Vårda mitt äktenskap
- Vårda mig själv
- Köpa en ny ring som symboliserar tiden då jag fick 90 högskolepoäng
- Inte förändra den jag är, bara vara varsam med hur en personlighet som min kan framstå.
- Vänta med nästa bokmanus till efter nyår
- Finnas till hands för gamla elever
- Finnas till hands för nya elever
- Omfamna det faktum att jag mitt i en stressad situation kan skriva en kampsång ingen bett om! Min skola kan kontakta mig om de vill ha texten :-)
- Leva i nuet i min nyfunna trygghet, med vetskapen att jag kan det mesta, och bara landa i att jag har ångest och att den hjälper mig att inte lämna något åt slumpen.
- Fixa en stor fest till min egen och min mans ära
- Göra den bästa äventyrsresan för nya och gamla vänner.
- Lyssna på låten nedanför och sluta tro att någon skrivit en text som handlar helt om mig. I´m not that important.
Laters...
Kram Alla
Kram teatergruppen Amanda för att du lärde mig att min teatraliska sida vinner i alla lägen haha...
Kram Ukraina
