Tänk att kunna fånga hösten...
Livet den 13:oktober 2024...
Hösten kom till slut. Träden som förvånat tittat på sina gröna sköna blad, och funderat lite på varför de fortfarande är kvar i början av oktober, har nu kunnat ge efter för det som bör ske, och blivit sådär fantastiskt vackra i färger få konstnärer lyckats efterapa.
Min hjärna tittar på allt det vackra och tackar högre makter för att höstångest nu är ett minne blott, innan den tar med sig kroppen ut i allt det vackra...
Men...
Tänkt att det ändå finns de som kan efterapa och måla så att vi andra känner igen oss i känslor framkallade av de färger och former som en tavla kan ge oss. Jag saluterar dessa talanger, och funderar lite hur det gick till den där gången när de kom på att de faktiskt ville, och kunde ge liv åt allt det där vackra?
-Har du alltid målat?
Frågan ställs av en gammal bekant. Vi har varken setts eller pratat på väldigt länge. Han pekar på de penslar som ligger framför mig på disken i den färggrossist butik vi står i. Jag tittar på honom och ler, innan jag svarar det som hjärnan nu plockar fram.
-Nej, men jag har alltid vetat att jag på något sätt kan, jag har bara inte tagit mig tid förräns nu. Det plötsliga svaret får mig att le förvånat inombords.
Vi hinner prata en stund till, då jag ställt en besvärlig fråga till expediten som nu rasar fram och tillbaka i butiken i jakt på svar.
- Konstnärsrabatt, säger jag när hon glatt står framför mig med ett positivt svar. Jag betalar, säger hejdå till den gamla bekanta och går ut ur butiken.
Konstnärsrabatt...jo, jag tackar, tänker jag när jag går mot bilen. När jag åker därifrån tackar jag hjärnan för svaret jag kunnat ge både min gamla bekanta, och mig själv. Det där visste jag ju inte förut...
Vidare...
Livet har den sista månaden bjudit på mycken trevligheter.
Jag och Robban planerar en större fest för att fira att han detta år kommer ifatt mig och fyller 50 år. Festen blir en 100 års fest med temat att vi nu äntligen får ha en stor "djävla" fest. Det känns bra!
Ballonger, ljud, ljus och tusen idéer florerar överallt i det dagliga livet där det får plats. Ja, vi har till och med fått tid till en liten resa till Tyskland där vi köpt allsköns dryck till det fantastiska som ska hända. Det blir kul!
Annat har också skett sen sist jag skrev.
En liten en (barnbarnet) har fyllt ett år. Han märkte det inte själv, men vi var många som ändå grattade och kramade. Tänk vad ett år går fort ändå.
Den lilla familjen har också fått ett nytt hem. Min allra käraste Kim har köpt ett eget litet hus, där hon tillsammans med sin lilla familj ska bo. En fin liten familj i början av det stora livet. Mitt hjärta svämmar över och jag säger bara...grattis och lycka till med allt :-)
Mera fantastiskheter...
Förutom en härlig liten kortresa till landet "Drickatärbilligt" , dit min man körde tryggt och säkert hela vägen, så har han även varit trygg och säker i andra sammanhang.
Den årliga tävlingen, Vista Mountain har gått av stapeln. Många är de härliga personer som utan förbehåll hjälper till att göra loppet både möjligt och trevligt. Jag kan inte visa dem alla här av respekt. Men min man kan jag visa, då jag är både stolt och imponerad av hur han varje år fixar och utvecklar denna tävling som ger så mycket glädje. Här samlas cyklister i åldrarna 3 - 60 år för att köra lopp och tävla bort en stund. En riktig familjefest mitt i det allvarliga i att det också är en tävling på elitnivå.
Bra jobbat Robban...
Det var allt för denna gång.
Nästa gång blir om cirka en månad. Det är inte långt dit, då livet springer på som om det tävlade mot något. Jag som nu är över 50 springer med som vanligt, men nu med lite mer...jaha, ojdå och nämen i ryggsäcken. Ord som är så sköna då livet förut bestått av en massa...whaat, hjälp och varför då, då.
Ja, det är ändå rätt skönt att bli äldre!
Ja, det är ändå rätt skönt att bli äldre!
I alla fall i sinnet.
Laters...
Kram Alla
Kram Ukraina
