Annalysen Analyserar

 

-Robban...jag har funderat lite. Jag tittar på min man som tittar på mig med en min som nu för tiden bara visar att han är beredd på allt och inte är ett dugg förvånad över något. 

Jag berättar om tankarna runt ordet omtumlad. Hur det kändes när jag insåg att det är så jag vaknat varje morgon i snart tre år, då viljan att utvecklas inte verkar avta och tankar på att bromsa livet en stund inte existerar.

 

När jag ordat färdigt om min omtumlande existens och Robban fått frid för den här gången, går tankarna vidare och jag börjar istället planera runt hur livet och min utveckling skall ta minst skada om sprutan med vaccin dos nummer två däckar mig som den gjort med många andra i min närhet. Jag finner en lösning och drar sen en suck av ren trötthet när jag inser att jag just schemalagt vaccinet i syfte att störa livet så lite som möjligt.

 

Så där lät det i hjärnbalken lite tidigare den veckan.

 

Torsdagen kom och jag som hade en skoluppgift att lösa, drog under förmiddagen till Gislaveds gymnasiet för att hälsa på en annan yrkeslärare och se hur man jobbar med sina elever där på omvårdnadprogrammet.

 

När jag kom hem var jag trött och glömde nästan bort min spruta. Någon tid var inte bokad nej, nej. Men jag visste att det någonstans i byggden fanns en drop in och klockan 17:30 på kvällen bar det av på cykeln "Tigerlilja" i jakten på sprutan och dos två. 

Efter en stund fann jag mig själv sittandes i en kyrksal. Sprutan var klar och jag blev nu noga observerad. Min chans att slippa bli liggande likt många andra var 50% och jag observerade resten av kvällen och natten mig själv.

 

Fredag morgonen kom och jag pustade ut då inget hänt eller kännts under natten och jag nu som vanligt satt framför datorn redo för plugg och jobb. 

 

Lunch denna dag skulle intas på Spira. Hunger skulle mättas samtidigt som en elev  på praktik kunde iaktas. Bra planering med andra ord.

 

När jag lite senare mätt och belåten satte mig på cykeln kände jag något konstigt i kroppen och så plötsligt, blev det stopp och benen ville inte cykla hem mig. Jag tvingade dem naturligtvis men väl hemma bar det av till sängs och allt hopp om att utföra mer plugguppgifter var ute.

 

Jag däckade och låg till sängs med sky hög feber i hela...vänta på det...20 timmar.

Lördag morgon var allt totalt och helt borta. Det blev precis så som jag resonerat fram att det måste bli. Jag log och tackade livet, vaccinguden, och min kropp för gott sammarbete den morgonen.

Vikt: Andra blir super sjuka och osugna på mat. Jag blir supersjuk och hungrig så....mat som vanligt och sängliggande i 20 timmar = inga tecken på viktnedgång. Typiskt...

Längd: Försökte på lördagen att sträcka ut kroppen efter sängliggande, resultat av övning? Noll!

Tillstånd: Nu: trött, glad och nervös inför kommande tenta. Då i fredags: feberstinn och fnissig då jag riktigt kunde känna hur kroppen sa nej till vaccin.

Film: Ingen, orkade inte ens med det under de 20 timmarna

Träning: Hann med ett pass men missade två, då fredag och lördag var två av veckans träningsdagar.

---

Jag spelade in en film mitt i feber eländet och tänkte att den, den kan jag lägga ut på instagram. Det blev inte så. Jag kände för första gången sen jag hittade till denna medieplattform att näe....jag är stor nu och kanske lite för snygg också haha...

 Men, tänkte min sargade hjärna lite senare: här på min egen lilla blogg kan jag väl ändå lägga upp en lite påminellse av eländet. Och så blev det, i form av den bilden jag berättat om här ovan.