Annalysen Analyserar

 

 

 

Jag skulle kunna göra som förra året och liksom bara skriva på, så då gör jag det och så får vi se vart vi hamnar.

 

Förhoppningsvis i år 2023 Anna. 

Ja, jag vet! Fnys..!!!

 

Året 2022 får börja så här...mitt i...

 

 

Där står hon, fina Jonna, med sitt examensbevis som talar om att hon nu är filmskapare på väg framåt. När hon ibland säger att hon inte åstadkommit något så säger jag " au contraire mon enfant", vilket betyder: tvärtom mitt barn, på franska. Det du gjort är enastående för, även om det var kämpigt med nedstängningar och reseförbud så gjorde du det, och du gjorde det riktigt bra. Den enda vägen nu är upp, och även om du säger att du inte behöver det, så lyfter jag dig, när du behöver det. Det är nämligen så mammor gör!

 

 

Det här är mitten av juli och ett perfekt ställe att påbörja ett år som liksom ville men inte fick chansen.

 Ett mamma Gunnel kort på det och sen vidare...

 

 

Vidare så var livet lite som vanligt. Familjen Någotmåstehända fick saker att hända, och det var övergripande bra saker, även om de var lite väl vanliga för min smak ibland. Jag menar nu inte, att det var dåligt, det är bara det att jag alltid tycker att nya saker är bäst. Därför kommer nu en sak som ändå var ny fast den kändes gammal. Jag menar att hitta helvetesgapet i Halland var efter Jonnas examen, en händelse som sprängde alla barndomskänslor, och vet ni? Jag ska tillbaka!

Detta då jag nu listat ut var Björngrottan ligger genom att titta på filmen om Ronja för tusende gången. Hurra!!!

 

 

När nu jag fick lite som jag ville, och Robban var sådär ivrig i vårt letande efter Ronja saker, så var det bara att sätta sig i bilen och åka med på en cykeltävling någonstans i Sverige.

Vart då, undrar någon?

Jag vet inte, men den lilla byn hade en kyrka och hus med röda knutar. Googla det...

 

 

Eh...japp!

Två fina semester bilder på det...

 

 

 

 

 

 

Ja, vissa saker kan man inte få för mycket av. Kim sa: Det är alltid trevligt med random examen-nunez (på vårt språk examen-Jonna). Jag håller med.

 

Året har när man tittar på det varit fantastiskt. För första gången i mitt liv var jag i Oslo och fick se hur de har det i Norge. Lite lagom dekadenta åkte vi runt lite som vi ville sommaren som var, och såg det som bjöds. Hösten kom så småning om, och med den ett liv som gick i ilfart. Arbete, plugg, plugg och arbete och så tenta, tenta, tenta. Alla fantastiska nya erfarenheter i en simmig dimma. En gång vet jag att jag grät lite, men kan inte längre skilja på klimakteriebesvär och livsvåndor. Vid närmare analys är det rätt skönt att ha dålig verklighets uppfattning. Det hjälper verkligen till, och gör att du inte känner dig överkörd förrän du rest dig igen och förvånat tittar bakåt.

 

 

Sista bilden det här året, lägger jag ut med lite vånda, då jag inte vet om jag får. Tyvärr är den för bra för att hållas i skymundan. Den togs av mig på min arbetsplats året 2022, och speglar allt det jag ser i arbetet på Bäckadalsgymnasiet. Samarbete, kärlek och bra ledarskap,allt fångat i en bild.

 

 

Vid närmare eftertanke har bilden kanske redan hamnat här på den lilla eminenta bloggen. I smyg ber jag mina kära gruppkamrater om ursäkt. Jag tackar dem för att de inte tvekade en sekund när jag bad dem att lägga sig på golvet och bilda ett hjärta.

 

Hjärta?

Ja, hjärta! Det ser ju alla...

 

---

Vikt: Sådär

Längd: Också sådär, men med mer tillfredställelse.

Tillstånd: Det är inte förtvivlat, det är det inte

Träning: Det går bra nu!

Film: Narvik. Heja Norge!!!

Dagens Lonnis...

Heja Jonna. Den sista tiden har så många insikter kommit. Alla med framtidsstärkande tilltro. I London går livet lite på sparlåga. Mest för att det är vardag och för att det inte händer något speciellt. Eller...???

Jag tänker att planerandet av ett filmprojekt med en vän, är att blicka framåt, och inte bakåt. Well played Jonna, well played...