Hej, hej bloggen...
Kära blogg, vad jag missköter dig. Jag älskar dig för att du finns och för att jag här får ventilera det glada och det mindre glada i livet.
Förlåt...!
Livet är sånt, och jag som nu faktiskt har skrivpaus vad gäller uppgifter och tentor, har tydligen hamnat i total skrivkoma.
"Koma är ett förändrat medvetandetillstånd av djup medvetslöshet då hjärnans kontroll över kroppens övriga funktioner är mer eller mindre utslagen"
(Wikipedia: hämtat 220525)
(Wikipedia: hämtat 220525)
Ja, det är inte alltid lätt, och att vila för mycket generar också en typ av komatillstånd som kroppen inte mår särskilt bra av. Det har jag minsann märkt då livet på min nya balle, allt som oftast inbjuder till detta. Otaliga är de dagar då jag slängt av mig jacka och skor bara för att direkt öppna min balkongdörr och sjunka ner i en av fåtöljerna och somna bort en stund.
Visst är det skönt men också så oerhört okreativt. Men skam den som ger efter för kroppens nycker. Min svärmor Gunnel gav mig en liten lösning som gjort att jag inte lägger mig direkt. En lösning som ger upphov till både nyfikenhet och åldrande i förväg, kolla...
Oppopade poppkorn gav hon mig min arma svärmor.
-Här, lägg dem i en bunke och lägg på lite jord, vattna sedan rejält men inte dyblött och lägg gärna plast över. Jag tittar på påsen och påminns om alla de gånger under 1900-talet, då jag allt som oftast lyckades bränna botten i kastrullen, då jag liksom bara...skulle poppa lite. I bilen hem flinar jag för mig själv åt mina minnen, jag håller den lilla påsen under uppsikt och direkt när jag kommer hem, offrar jag en av de gamla matlådorna.
- Är det dessutom en genomskinlig bunke kan man se hur de rotar sig, det är rätt roligt. Min svärmors entusiasm smittar och när hon dessutom visar upp plantor av modell större och förklarar att, människor köper konstgräs i mängder för att dekorera med när man lika gärna kan göra det själv.
I skrivande stund reste jag mig upp för att ta fotografiet ni ser här ovan och när jag sedan lyfte på plasten, då såg jag till min glädje och förvåning, det här...
Japp, ni kan nu kalla mig, Anna TOOM, The offspring of Mandelmanns. Ser ni, jag har egna majsplantor nu. Ja, det är kanske inte så konstigt, men här kommer nästa grej. Det är bara en vecka sedan jag var hos min svärmor, bless her soul :-)
Konstgräs a´la "children of the corn", here i come...
Nu, vidare..
Det är i slutet av månaden och min plånbok som nu för tiden alltid är tunn på grund av att den bara innehåller kontokort, känns exakt så som den ser ut. En lön kommer snart att delas ut, vilket gjorde att min hjärna delades i två delar. Den ena sparar pengar i massor och den andra funderar på sånt som både behövs och vill has. Naturligtvis är inget av det sistnämnda gratis, vilket är störigt och dessutom hade varit lika bra som konstigt. Jag menar, då hade vi alla varit lika rika, eller fattiga, ett tillstånd som hade gjort att världen hade varit totalt rättvis och helt utan innehåll.
Följer ni inte med i mitt tänk? Var inte ledsna, vem gör det liksom?
I skolan...
Jag har nu provat på att visa filmen "Farsan" för elever med ett resultat som sa...eh, ja...
Lärdom: Titta alltid på filmen innan om du inte sett den. En person tyckte det var lite spännande medan resten tyckte att jag som lärare blivit rätt ospännande. Jag gör inte om det hela och går vidare visslandes på sången: Var blev ni av, ljuva drömmar?
Vikt: Tyckte en stund att min mage såg lite mindre pluffsig ut. Firade med lite chips.
Längd: Känner att sittande på balkongen ofta, gör att man krymper lite.
Tillstånd: Lugn, rädd för krig, lugn, rädd för Putin, lugn rädd för alla andra med makt, lugn, rädd för att våra ungdomar får veta varför av fel personer. Och så lite glad...
Träning: Spinning
Film: Farsan. I alla fall två tredjedelar.
Lonna:
Min kreativitet har möjligen dragit till London för där händer det saker. Jonna har filmat och sitter som bäst och finslipar detaljer i Universitetets lokaler. Hon känner naturligtvis betygens och bedömningens bördor men vad gör väl det när man är bäst...
Min fina tjej.
Sist...
Lyssna på det förgångna med ett skönt sound och en text som gör att man tror att tiden stått still och att världen aldrig utvecklas.
Kram Alla
Kram Ukraina
