Bakom dörren...

Livet / Permalink / 0
 
När man sprang där fram och tillbaka och knackade och sen gick in då var det allt spännande vill jag lova haha...
 
Fantastiska...
Japp jag skrev det igen och tänker än en gång tillbaka på hur det var när man gick(sprang) i korridorerna för att öppna nästa dörr och börja städa.
Själv tyckte jag nog ändå att det var rätt spännande och jag kände aldrig att detta var det tråkigaste i mitt liv. Nä det var nog snarare så att jag trivdes bra med det och att jobba på hotellet.
Naturligtvis var det inte kul jämt men oftast och man skötte sig själv jag menar man fick sin lista och städade på.
 
Någon gång blev det kanske lite mycket som den gången när jag öppnade en dörr och gästen som bott därinne roat sig med att vända upp och ner på i stortsätt varenda möbel i hela rummet(då blev jag lite trött faktiskt).

Men så var det ibland och ibland hade gästen sovit och skitit och åkt utan att röra varken dusch eller något annat för den delen, då blev man ändå rätt glad kan jag lova.
 
Man kunde aldrig riktigt veta eller förbereda sig och det var nog det som gjorde att det ändå var rätt avslappnande åtminstone för en sådan som mig som inte gillar att sitta still.

 Nä jag jobbade hellre där än med proffesorerna på Munksjöskolan som jag brukar säga ibland.
Och så var det ju, och det var inte på något sätt fel på professorerna. Det passade inte mig bara...
 
Men de där dörrarna var ändå rätt fascinerande och jag har sett otaliga mängder människor i bara mässingen eller underkläderna. Folk är förvånansvärt oblyga får jag nog ändå säga.
 
En gång för tusen år sedan gick jag in i ett rum och fick se en livs levande Nordamerikansk indian som låg och sov.
Hur jag kan vet att han var en nordamerikansk indian?
Jo för att han sov som en stock och märkte inte mig när jag kom in och han låg  i full mundering och bredvid på skrivbordet låg ett slags visitkort som sa att han typ "var en nordamerikansk indian" som åkte runt och visade upp sig för pengar. Jag fick dock en chock och sedan backade jag ut för att inte väcka honom.
 
Härdad blev man också och inte mycket förvånar eller chockar mig längre.
Men visst fortfarande kan det hända  då och då....
 
Men hörni...
Det är vår och häromdagen tog jag ett litet kort på Jonna när hon vårklädd och fin var ute i solen en stund innan hon skulle på intervju.
Så fin var hon kolla...
 
 
Vidare så har jag och Kim och Björn satt igång med träningen på allvar. Fin form för bröllop står på agendan och det går så bra så.
-Men Kim...efter bröllopet kommer du och Björn att bli jättefeta då? Jag menar när ni har pengar och tid över till annat än bröllop? Jag tittar på henne där hon står i omklädningsrummet.
- Ja, antagligen svarar hon och vi skrattar båda två...
 
Imorgon är det fredag och om jag inte hamnar i fredagskoma så skall jag berätta mer om livet och händelser på hotellet.
 
Mot fredag och iväääääg....
 
Bussar och Kranar Allihopa
LoveNepal
 
 

Och så tar vi det en gång till....

Livet / Permalink / 1
Ja både för att jag idag mår lite kyvens och för att jag skrev det så bra och för att jag kan....
Och sist men inte minst för att de är så värda att hyllas!!!
 
 
-Men har du en tia i örat?
Jag tittar på tjejen som står framför mig och hon nickar lite generat.
Jag tänker att nä...det är inte ofta...och nöden har ingen lag...
 
-Anna...Anna...jag...extra säng...ah...sssh...
 
En av mina tjejer ringer ner och jag håller som bäst på att tillsammans med en annan tjej skruva ihop en IKEA hylla, jag hör knappt vad hon säger i den väl använda interntelefonen och jag tänker att jaja...hon vill väl bara berätta att hon fixat extra sängarna som jag bad henne om.
 
- Lägg på jag ringer dig om en stund, gapar jag och lägger sen själv på efter att jag tror mig hört ett okej.
Ja, ja jag ringer upp henne sen tänker jag och fortsätter med uppdraget som blir lite svårare av att balansera telefonen medans jag skall hålla i.
 
En stund blir några timmar och när jag kommer på i alla göromål att jag skall ringa henne då är det försent. För hon ville bara berätta att hon inte kommer hinna på utsatt tid eftersom hon hade tre barnsängar och en massa extra sängar att fixa och nu när jag äntligen ringer har hon två rum kvar och det är typ 30 minuter till hon slutar.
 
Jag som precis har sagt adjö till några andra tjejer som var klara skäms nu och ringer den enda tjejen som är kvar och ber henne hjälpa till. Sen rusar jag själv upp och inser att längs väggen i korridoren står tre barnsängar på rad och alla behöver fixas och renbäddas och plockas bort. Dessutom står där två vanliga extrasängar och runt hennes vagn finns all möjlig skit.
 
Jag kör bort sängar och jag bäddar sängar och tänker att ja så här är det ju. Påsken är en stor helg och i vår stad. En helg där allt händer och hotellen är fullbokade och folk bor och festar och förnöjer sig. Precis så som det skall vara.
 
Men jag tänker också att dessa tjejer på hotellet där jag jobbar och alla andra hotell i stan i världen på jorden är så fantasktiska och de sliter och de släpar och oftast skall allt ske i en väldans fart och även om det är stressigt så klarar dom det och jag som en gång var en av dom tänker där jag bäddar i korridoren att här, här är ett gäng individer som verkligen sliter för mödan och de gör verkligen djupa spår i gyttjan varje dag(precis som  Laleh säger).
 
Jag vill här på lilla Annalysen bloggen ta mig tid och hylla dessa tjejer och killar som jobbar så här och som ser till att det blir fint och trevligt för alla dom som vill komma bort och koppla av eller för den delen reser för att jobba.
Jag vill att varje gång ni ser dessa tjejer och killar tänker att...ja det är inte lätt och det är inte som att städa hemma precis det skall bli mer perfekt och på tid och att dom är så fantastiska.Visst det blir fel ibland men ingen är perfekt någonstans i världen på jorden.
 
Av alla ställen på hotellet är det också så att denna avdelning får minst dricks och jag vet att under mina fem år så blev det väl högst 50 kronor om man räknar ihop det på alla år...och det där ciggpaketet jag fick av en tysk dam då.
 
Så om man får en tia i dricks och inte har någonstans att lägga den ja då lägger man den i örat så att den inte försvinner....
 
Kram Alla housekeeping möss i hela världen ni är bäst och ni kämpar verkligen...
 
Ja visst alla på hotellet kämpar och ingen är på riktigt bättre än någon annan men här är en kategori som oftast inte får höra när dom gjort något bra.
Och jag är först i kön på att erkänna att jag inte är jättebäst på att berätta tillräckligt ofta.
 
Ja det var dagens viktiga här på bloggen och tisdagen håller på att bli onsdag och jag måste säga att min nyfunna gnista är skön att ha och har ni sett...det är vår på riktigt nu....
 
Kram Alla
Kram Mössen #förattniärbäst www.frukostnissarochallaandraockså.nu
LoveNepal
 
Ja så är det ju, och imorgon är det torsdag och fredagskvällen nalkas och det är dags för andra anektdoter ur hotellvärlden och min veckovila nalkas också...tada...
 
Laters...

De förtjänar att hyllas...

Livet / Permalink / 1
 
-Men har du en tia i örat?
Jag tittar på tjejen som står framför mig och hon nickar lite generat.
Jag tänker att nä...det är inte ofta...och nöden har ingen lag...
 
-Anna...Anna...jag...extra säng...ah...sssh...
 
En av mina tjejer ringer ner och jag håller som bäst på att tillsammans med en annan tjej skruva ihop en IKEA hylla, jag hör knappt vad hon säger i den väl använda interntelefonen och jag tänker att jaja...hon vill väl bara berätta att hon fixat extra sängarna som jag bad henne om.
 
- Lägg på jag ringer dig om en stund, gapar jag och lägger sen själv på efter att jag tror mig hört ett okej.
Ja, ja jag ringer upp henne sen tänker jag och fortsätter med uppdraget som blir lite svårare av att balansera telefonen medans jag skall hålla i.
 
En stund blir några timmar och när jag kommer på i alla göromål att jag skall ringa henne då är det försent. För hon ville bara berätta att hon inte kommer hinna på utsatt tid eftersom hon hade tre barnsängar och en massa extra sängar att fixa och nu när jag äntligen ringer har hon två rum kvar och det är typ 30 minuter till hon slutar.
 
Jag som precis har sagt adjö till några andra tjejer som var klara skäms nu och ringer den enda tjejen som är kvar och ber henne hjälpa till. Sen rusar jag själv upp och inser att längs väggen i korridoren står tre barnsängar på rad och alla behöver fixas och renbäddas och plockas bort. Dessutom står där två vanliga extrasängar och runt hennes vagn finns all möjlig skit.
 
Jag kör bort sängar och jag bäddar sängar och tänker att ja så här är det ju. Påsken är en stor helg och i vår stad. En helg där allt händer och hotellen är fullbokade och folk bor och festar och förnöjer sig. Precis så som det skall vara.
 
Men jag tänker också att dessa tjejer på hotellet där jag jobbar och alla andra hotell i stan i världen på jorden är så fantasktiska och de sliter och de släpar och oftast skall allt ske i en väldans fart och även om det är stressigt så klarar dom det och jag som en gång var en av dom tänker där jag bäddar i korridoren att här, här är ett gäng individer som verkligen sliter för mödan och de gör verkligen djupa spår i gyttjan varje dag(precis som  Laleh säger).
 
Jag vill här på lilla Annalysen bloggen ta mig tid och hylla dessa tjejer och killar som jobbar så här och som ser till att det blir fint och trevligt för alla dom som vill komma bort och koppla av eller för den delen reser för att jobba.
Jag vill att varje gång ni ser dessa tjejer och killar tänker att...ja det är inte lätt och det är inte som att städa hemma precis det skall bli mer perfekt och på tid och att dom är så fantastiska.Visst det blir fel ibland men ingen är perfekt någonstans i världen på jorden.
 
Av alla ställen på hotellet är det också så att denna avdelning får minst dricks och jag vet att under mina fem år så blev det väl högst 50 kronor om man räknar ihop det på alla år...och det där ciggpaketet jag fick av en tysk dam då.
 
Så om man får en tia i dricks och inte har någonstans att lägga den ja då lägger man den i örat så att den inte försvinner....
 
Kram Alla housekeeping möss i hela världen ni är bäst och ni kämpar verkligen...
 
Ja visst alla på hotellet kämpar och ingen är på riktigt bättre än någon annan men här är en kategori som oftast inte får höra när dom gjort något bra.
Och jag är först i kön på att erkänna att jag inte är jättebäst på att berätta tillräckligt ofta.
 
Ja det var dagens viktiga här på bloggen och tisdagen håller på att bli onsdag och jag måste säga att min nyfunna gnista är skön att ha och har ni sett...det är vår på riktigt nu....
 
Kram Alla
Kram Mössen #förattniärbäst www.frukostnissarochallaandraockså.nu
LoveNepal
 
Laters...
 
 
Till top