Kan gubben i lådan vara tyst...?
Ungdomar ja, de är så härliga och så fulla av liv. Några lever till fullo ut det de känner. De slänger i dörrar, dunkar i väggar, dunkar ryggar på varandra och flinar så ansiktena blir russinskrynkliga. De pratar högt om allt de känner, och viskar högt när det blir lite för allvarligt. Tittade hon/han på mig? Var blicken undersökande eller av ondo? Många tankar som yttras högt men som helt plötsligt kan avbrytas med ett...meen guud...vad snygg hon eller han är!
Elite Stora hotellet i Jönköping
Dagens ungdom, de är rätt härliga ändå. Ögon som tittar och hjärnor som lyssnar. Härliga små sinnen som jag får vara med och forma. Dessutom får jag lära dem ett yrke jag älskar. Procentantalet som är genuint intresserade är ibland lika litet som det faktum att jag skulle ge upp och sluta.
Men vad gör väl det när man har kul...
Clarion Collection Hotel Victoria i Jönköping
Vidare...
-Alltså lyssna! Tyder det på osäkerhet om jag vill bestämma vad min tjej ska ha på sig...
Rösterna och diskussionen i korridoren är livliga, bröliga och höga. Jag som har inställningen att en öppen dörr till ett klassrum kan vara rätt positivt, går för att ändå stänga den. Nyfiket tittar jag på det stora killgäng som precis gått förbi. Min hjärna lyssnar nyfiket i smyg på den fortsatta konversationen. Frågan som ställs upprepas, jag stänger nu dörren i slowmotion för det här måste jag höra mer av,
-Näeeee...det tycker inte jag svarar en osäker röst.
På en gymnasieskola i mellansverige händer nu något märkligt. En dörr som sakta, sakta stängdes under slowmotionliknande former, får plötsligt någon slags rikoschett och flyger upp, och där, mitt i swisch ljudet hörs en röst säga...
-Ursäkta...ursäkta, grabbar. Jag kunde inte låta bli att höra er prata, svaret är JA, det tyder på en enorm osäkerhet om en kille vill bestämma över sin tjej...
Tysnaden som följer dunkar lika hårt mot väggarna som knytnävarna just gjort. Munnarna som gapar har samma storlek som alla de ögon som nu riktas mot den uppslängda dörren.
Förvånad över mitt agerande blinkar både hjärnan och mina ögon tillbaka mot gänget i korridoren. Vid den ena falangen kan jag urskilja irritation, motstånd och en stor vilja att be den lilla gubben i lådan att hålla käften. Jag letar febrilt i hjärnan efter fler argument förutom det jag just kastat ur mig...shit, vad gjorde jag nu???
Tiden har stannat, i min hjärna funderar jag nu på olika sidotaklings strategier, jag bestämmer mig för att börja från höger. Men Anna du kan ju inte höger och vänster bråkar den del av hjärnan som fortfarande har lite vett kvar...
En lång gänglig kille som under alla sekunder stått vänd åt andra hållet vänder sig plötsligt om, leendet i hans ansikte sprider sig. Han tystar sin kompis (som står åt vänster) mitt i den mening han påbörjat med avsikt att be den dumma läraren hålla tyst, och ler.
-Ja, visst hade jag rätt, han skrattar...det var ju det jag sa förut, han boxar till sin kompis på axeln, som ögonblickligen tystnar och rycker på axlarna. De vänder alla på klacken, och går vidare puttandes på varandra, mot lunch och ännu mer bröl.
Jag stänger leende dörren till mitt klassrum. Där inne sitter alla mina hotellelever, de tittar intressant på mig när jag flinande fortsätter lektionen. Det de ser är mitt hotellansikte, ständigt leende, med bara viljan att hjälpa i sinnet. Det de inte vet är att bakom fasaden, krälar en kvinna upp från golvet. Hon är förvisso totalt nöjd med det hon just åstadkommit, men i sinnet föll hon ihop av utmattning. En evig tacksamhet för att ungt förnuft vann, lägger sig vid sidan av tacksamheten för att gammalt förnuft inte behövde försvara det för oss vuxna helt uppenbara i att alla ska få bestämma över sina egna liv och sin egen sfär. Ett faktum som jag sorgligt nog vet, inte är en norm hos de unga idag. Allt fött ur en värld där teknik gör det hela möjligt, och omöjligt att vara helt privat.
En lika tråkig utveckling som hemsk, teknik ska ju vara kul...
Tillbaka...
Jag börjar närma mig 50 år. Den sista tiden har jag funderat mycket på de samtal jag och mamma Gunnel haft med rektorer och lärare när det "skitit" sig. Jag tackar min mamma för allt stöd (igen), men kan samtidigt konstatera att de (samtalen) och mina problem, var en piss i havet jämfört med andras.
Tack Mamma Gunnel, tack!
Samtidigt i England.
Jonna ska flytta.
Äntligen ska hon få en lägenhet med både egen toalett och värme. Den ligger lite längre bort, men är en välbehövlig, nystart på livet därborta landet scones. Snart går flyttlasset
Go Jonna go, och grattis!!!
Laters...
Kram Alla
Kram Ukraina
