Att vakna upp och inse att man är, den man är...
Utanför skolan vid dalen...
-Anna vet du, inatt drömde jag att det var fel på min studentmössa, men då kom du och fixade så att den blev bra igen.
Jag stirrar ut över det snötäckta landskapet som omger skolbyggnaderna, min hjärna processar det jag nyss hört angående studentmössan. När hjärnan inser vad det var min lilla elev med de stora bruna ögonen precis sagt, sprängdes den sönder av glädje, och jag nästan skriker.
- Jag är så glad att det är dit vi kommit Malin (fingerat namn), jag är så glad att du ser mig för den jag är, en problemlösare. Det är fantastiskt, och det ska ni veta, mitt mål är att alla ni ska bli det också!
Jag tittar på den lilla skaran tjejer som går bredvid mig, tilsammans med Malin. Nu tittar de upp och jag får härliga leenden tillbaka. Vi är alla på väg till matsalen för att äta, inget konstigt i mångas värld, men för några av tjejerna i det lilla gänget är det en företeelse som inte inträffat på hela högstadiet. Att de nu går med mig dit, och faktiskt också tar mat, är fantastiskt. Här är ett problem de löst själva, ett stort steg i deras värld. Vi babblar vidare där vi går. Jag tänker mitt i allt, att de alla har stor potential. Alla är på god väg att en dag bli sina egna problemlösare. Så fantastiskt, det kommer hjälpa dem med så mycket.
Kärleksridå!
Att tiden går fort är redan avhandlat. Häromdagen överaskade jag min man med att hälla upp varsitt glas bubbel till den egna lilla middagen. Jag utbringade en skål och sa:
Kära Roberth, idag vill jag skåla för...att jag fick nytt jobb på skolan, och att vi köpt en ny lägenhet. Jag vill skåla för att vi flyttat och för att jag klarat alla mina tentor. Skål för att jag nu är klar med allt skolarbete, och för att jag fyllt 50, skål även för din födelsedag. Skål för att vi blivit mormor och morfar, och skål för att jag återupptar mitt projekt med "Äventyrstjejerna". Och extra stort skål för att vi planerar en större fest.
Skål...!!!
En rätt stor skål med mycket innehåll. För en uppmärksam, så har mycket av det som avhandlades liksom redan skett, ja, några av sakerna är flera år gamla. Den uppmärksamme har så rätt. Men för en personlighet som min, är det hela inte alls konstigt vid närmare eftertanke. Har man en oförmåga att ibland uppfatta verkligheten, så är det där med att stanna upp och njuta, något som kräver sin tid. Att jag dessutom är en problemlösare, som hela tiden springer på nya bollar hjälper inte till. Visst är jag duktig på att högt berätta för mig själv att jag gjort något bra, men det är inte att njuta.
Ser ni...vips har jag gett mig själv ett nytt problem att lösa, ett problem med ett superviktigt högt och stort mål, då jag i min egen process med att lära mig fira och njuta, inte får glömma att även lära mina elever detta.
Japp, de måste alltså både bli problemlösande och livsnjutare, så är det!
Bra analys där Anna, kontentan av dagens inlägg får bli, att du nu efter fem år av spring på bollen, och jakt på utveckling, äntligen vaknat upp och ser vart du själv hamnat. Och det bara för att inse att du förvisso kommit långt men på alla sätt fortfarande är dig själv.
Vad skönt...!
Vidare i landet "afternoon tea"...
Jonna åker vidare, mer jobbsök och intervjuer väntar, och mellan varven egna projekt.
Ett av projekten kommer här, och kommer sig av att två konstnärsjälar träffas genom jobbet på ett stort mulitföretag i annat land än det egna. Den ena vill lyckas i musikens värld och den andra i filmens. Blandar man dessa två sökarna blir resultatet det här...
Så fantastiskt!!!
Lycka till båda två, ni är bäst!
Laters...
Kram Alla
Kram Ukraina
