En tunn skiva av silver där vi står sida vid sida...
Det är lugnt nu på den nya gatan där jag bor, gatan där det nya huset ligger som en stor svart len låda och speglar sig i sjön. Idag när vi vaknade såg vi för första gången hur ljuset steg över kullarna runt staden. En tunn skiva av silver låg där en stund innan den försvann i dagsljuset.
Det är första gången vi reflekterat över det vackra och vi stod en stund och tittade sida vid sida innan det var dags för arbete och vardagsliv. Vi har kämpat så för att få slappna av och njuta och nu är vi nästan där...
Nu så kommer julen, nu är julen där, jag ser den bort i fjärran och vill ha den där...
Ofta sägs det att allt inte blir som man tänkt sig. I vårt fall så har bilden av det nya hemmet som vi jobbat ihop de senaste året nu målats ut och i penseldragen ser man att vi tänkt rätt. Här och där har färgen inte riktigt smält ihop i den harmoni som vi tänkt, men vad gör väl det när man kan måla om.
Lite jul har nu också fått sin plats, även om jag nog tänkte fel med flit, då min värld som ibland är lite lätt gul med rosa prickar gav mig en bild av att jag minsann hade tre veckor på mig att göra klart inför första advent. Så var det inte riktigt men efter att ha sprungit lite extra fort så är den ändå här...nästan.
Nu så kommer julen, nu är julen där. Jag ser den bort i fjärran och vill ha den där...
-Hur känns det nu då Anna, när du flyttat?
Tre gånger på en dag fick jag frågan, och jag som nu i mitt nya liv bestämt att jag inte ska sväva ut och förklara i evigheter, gör ändå just det och låter antagligen inte helt nöjd även om jag är det.
Vi bor faktiskt ändå högt upp med en riktigt "håll käften" utsikt, och därmed behöver jag ju inte säga något annat än att allt känns bra. Tydlighet framför allt.
Dessutom känns det inte som om jag har en "håll käften" utsikt även om den är fantastisk. Så den frasen får denna dagen som bäst före datum och åker ut...
Vikt: Om jag får definiera vikt så är det att den förvisso kan vara tung men lätt ändå. Tung i kropp men lätt i själ och om jag kan övertyga mitt klimakterie om att hänga med i dom svängarna, då gör jag det.
Längd: Slängde den gamla IKEA pallen i flytten, men fick genast åka och köpa en ny då jag inte nådde upp i mina nya skåp.
Tillstånd: Är glad men lite för osäker i framtoningen. Tänker att jag ändrar på det och känner samtidigt starkt för att öppna en ny dörr till ännu mer kunskap.
Film: Harry Potter och den vises sten...äntligen!
Träning: Just nu går det trögt men bilden av hur det var för tre år sedan, när träning var ett måste, toppar min "det var bättre förr" lista och är därför nu när flytten är avklarad i startgroparna. Håll tummar och stortår för att det skall gå bra.
Sömn...
All vetenskap kopplar ihop sömn med prestation och efter att den sista tiden känt mig som en "crash test dummy" för sömn, vet jag att det är sant. Men allt är nu på rätt väg och ikväll tänkte jag med tvång ställa tillbaka mat och sov klockan så att allt blir som vanligt igen. Så att jag ska bli normal igen så att säga, om det nu någonsin varit det jag är, haha...
London och Lonna
Jonna kämpar på i London där hon är högskolestudent i årskurs tre, vilket visar sig på alla sätt. Det är mycket som skall fixas och ordnas inför slutprojektet som är en film med allt vad produktion innebär. Familjen står bakom och hejar på, ingen tvekan där då vi vet att just vår Jonna är bäst och älskad av oss alla.
Dessutom väntar hon i dagarna finbesök (jo, alla besök har varit fin besök men ändå), då Rutis är på väg mot staden "mind the gap" med lussebullar i bagaget. Vi pratar om det hela på telefon och när jag snällt blir avvisad då det är mycket på gång, då vet jag att allt är bra :-)
Laters...