Att vara i fixartagen...
För några år sedan kallade jag mig själv för "Mother fix it". Ett egen påhittat smeknamn kopplat till det där med att vara den ständiga problemlösaren. Någon flinade lite åt mitt tilltag, med hänvisning till det osvenska med ta plats och berätta att man liksom bara är bra.
Nej, inte kan man väl springa runt i livet och kalla sig själv något sådär självgott heller.
Eller?
Jag tänker så här: Alla som en gång i livet lärt sig att en egen klapp på axeln kanske är det enda man får vid tillfällen då man briljerat, förbehåller sig rätten att även ge sig själv, självklara smeknamn som till exempel, Mother fix it, eller varför inte...Kejsarinnan av allt.
Sportlovet kom med en hel bunt tillfällen att vara den där "mother fix it" personen jag ibland är. Jag började med att fixa mig själv. Långpromenad, spinning och så spinning igen, allt varvat med mer promenad och så, fenomenet "att somna på soffan". Att somna på soffan var okej en gång. Den andra gången följdes av en panik promenad i en timme. Sen blev det inget mer somna på soffan.
Som tur var hanns det ändå inte med då jag som nästa fix punkt, planerat in min hobby, att skriva. Två mornar tog jag mig till de ställen i vår stad som tillåter en fixarsjäl att sitta och skriva i timmar med bara en kopp kaffe som sällskap. Sippandes, satt jag där med min dator som bästa vän.
Jag försvann in i min egen fantasi, totalt fast i den slottsvärld jag började bygga för länge, länge sedan. Mitt slit gav dock resultat, då min saga nu nästan är helt klar. Slottet VemVetVar har aldrig varit så levande.
Fix hit och fix dit gjorde att sportlovet gick i ilfart. När veckan nästan var slut återstod bara att fixa Eriks överaskningsfest. Kim dirigerade,jag fixade. Mat, dryck, godis och balonger inhandlades. Smörgåstårta byggdes, snacksbord arrangerades, en hel drös balonger fick luft och hängdes uppe i tak och på diverse möbler. När jag efter ett tag, tog ett steg bakåt och funderade på allt jag gjort, var både namnet "Mother fix it", och "Kejsarinnan av allt", lika självklara som de alltid varit.
Bra jobbat Anna, bra jobbat...!
Så fint allt blev, och vad trevligt det var :-)
Det sista jag kom ihåg av min lilla ledighet var att Robban förvandlades till "Onkel Kostia" innan han försvann in i sig själv, och kom tillbaka i en dimma av baksmälla och narkolepsi.
Även födelsedagsbarnet (Erik 40 år) drabbades av liknande åkommor fast av mildare slag, då han ligger efter Robban med lite drygt 9 år.
Ja, må han leva, Erik son av Uno, far till Viggo, övervakad av mig som kan fixa nästan vad som helst om han inte sköter sitt pojkvänsskap till min lilla tjej Kim.
Javisst, och där förvandlades jag i min tur till bröderna Nick änd Nick i "Mitt stora feta grekiska bröllop". Jag skojar naturligtvis då jag vet att han sköter sig utmärkt :-)
Vidare...
Landet "trainspotting", får snart besök.
Vi flyger en sväng, landar mitt i Jonnas liv, och den stad som har en vilopuls på 44 slag i minuten, då den är vältränad vad gäller just besök av en fixande kejsarinna, och en seg onkel Kostia. Haha...vi kommer få så trevligt.
Hör upp Jonna, snart kommer vi...tjoho...
Kim eller mamma Gunnel får vattna blommorna :-)
Laters...
Kram Alla
Kram Erik
Kram Ukraina
