Svarta tajta jeans...

Livet / Permalink / 0
 
Ja så låg det då där... innanför dörren när man kom hem.
Det oranga brevet som innehåller en bit av din framtid.
Jag tittade på det en stund och funderade på om jag ens skulle öppna det.
Till slut bestämde jag mig ändå för att öppna och när jag läst färdigt och fått klart för mig vad min utdelning skulle bli så tänkte hjärnan att ja...jag är nöjd med lite över tio tusen i månaden om jag slipper jobba.
Det enda problemet med dom tankarna var ju förstås att jag behövde fylla 61 år först...
 
-Anna är det här dina byxor?
Robban står i sovrummet och håller upp ett par svarta jeans. Jag synar dom och avfärdar dom som "pojk" jeans och säger att nä...det där är inte mina byxor.
Det någon vecka och byxorna liksom bara ligger där på Robbans stol. Jag tittar på dom då och då och tänker att nä...det är inte mina.
 
-Anna hur var det med byxorna? Var det verkligen inte dina. Robban står åter i sovrummet och håller upp byxorna framför näsan på mig. Neeej...tänker hjärnan och jag svarar trött.
-Nä..dom är inte mina har jag sagt. Prova dom då om du nu undrar så får du se, det är säkert dom där byxorna du hade som var för korta.
Jag tänker att eftersom Robban hittade dom långt in i sin garederob så måste de ju vara hans.
Sagt och gjort han tog på sig byxorna och jag stirrade på honom en stund innan jag,mitt ansikte, själen och hjärnan skrattade så vi dog. För synen av Robban i ett par Jeans som på honom mer liknade ett par "tjejiga" tajts var oslagbar...
 
 
Haha..alltså jag dör...
Och även om jag inser att det inte är hans byxor så är jag så glad att han tog på sig dom hela vägen för vi förstod redan när jag drog dom över vaderna att nä...det var inte hans.
Frågan är nu vems byxorna är för jag hävdar fortfarande att dom inte är mina.
 
Lite märkligt är det allt. Men jag tänker att det antagligen är så att Robban kanske lever ett liv som jag inte känner till. Ett liv som innehåller väldigt tajta jeans....
Ja och det är ju bra att vi har så mycket kläder som bara ligger och skräpar här hemma. För när vi blir gamla och gråa...då kommer vi inte att ha några pengar.
Det har jag sett i det orangea brevet som damp ner i min brevlåda idag.
 
Men visst...det är då och nu är nu och imorgon är det onsdag och återigen har en vecka liksom bara kommit och glidit på och man har ingen riktig koll på tiden.
Så...dags att ta fram "nana korgen" och sova.
 
Sist ändå...
Jo...jag googlade och sökte på youtube för att kunna förklara för er varför jag använder ordet nana korg.Jag menar som en liten förstärkt förklaring.
Som den här...
Det är det en av hundarna i filmen "Lady och Lufsen" säger om korgen som kattungarna rövas bort i. Han hittar den och gör den till sin nana korg.
Jag hittade tyvärr inget online som förklarade eller visade det(fast det gick ju bra ändå) men däremot så kan jag nu berätta här på bloggen innan jag lägger mig min "nana korg" att på facebook...där finns det en person som heter just det...Nana Korg....haha...världen är för rolig....
 
Puss och kram
 
Laters....

Lite bitterhet förlänger livet. Eller hur var det nu igen?

Livet / Permalink / 1
 
Min egen lyckas smed ja...
Ett uttryck som jag gillar och använder då och då
Jag fick idag nys om att de säljer ett ställe här i socknen som jag alltid gillat och jag tänkte då på mitt uttryck.
Så jag gick åstad till lämpligt ställe och inhandlade det enda som jag i nuläget vet kanske möjligtvis med en chans på miljonen skulle kunna hjälpa mig att köpa...
Tempelgården på öa...
 
Ja det är läge nu..
Ni vet det där man alltid tänker när man verkligen önskar att man kunde.
 
Så varför inte livet...liksom bara...
Låt mig vinna flera miljoner på triss
Låt min skitrika släkting som jag inte vetat om men som jag nu ärver träda fram det är läge nu.
Låt min mamma drottningen i Chile komma på att det är dags leta efter sin prinsessa för att lämna över...
Låt min fader konungen i samma land(och som kanske är skild från min mamma drottningen) träda fram för det är dags att ge mig det där guldet nu....
Eller karma...jag är snäll och god...åtminstone har jag tänkt en miljon mindre elaka tankar än många andra och jag är inte Hitler, Pinochet eller Idi Amin.
Och visst jag är inte någon ängel, Astid Lindgren eller Moder Theresa. Men jag har ett väldigt stort hjärta så det är läge nu...
 
Va..???
Vadå stursk...
Nä..jag är bara en liten tjej med stora drömmar....
 
 
Japp...stora drömmar...
Det måste man få ha och jag som tänker att jag skall fortsätta göra djupa spår i gyttjan varje dag, jag tänker att detta skulle vara så perfekt.
Men visst...
Jag skall bara byta namn till Anna Anka och gifta mig med Farbror Joakim och sen när jag vaknar upp i min tecknade säng i Ankeborg då skall jag ropa...hurra!!!
 
Haha...så bittert.
 
Men jag har ändå lyckats lite idag i livet. Jag har tagit mina järntabletter och blivit lite piggare och varit ute och sprungit med min man. Och när jag trodde att jag skulle få håll och inte orka...då sprang jag ifrån honom och kom först i mål.
Well done Anna...
Thank you my self...thank you...
 
 
Och imorgon är det tisdag och jag ska...hör och häpna...jobba...
Och när jag jobbat färdigt då skall jag gå och lämna blod.
Ja så är det faktiskt, min läkare skall kolla om det är några förändringar i min klimakterie tabell och om det är så att jag behöver få hjälp med mina nya egenheter och min nyfunna ångest.
 
Haha...
Det är så roligt för varje gång jag tänker att jag skall skriva om roliga saker och solsken och blommor då liksom bara...kommer det här. Men som sagt terapi...
 
Och för att avsluta denna dag som har lite bitter klang så vill jag återigen bara säga så här...
Jag tycker att den här låten skall vinna Eurovision för även om han var med förra året så är den fortfarande bäst.
Så det så...
 
 
Han och jag...samma energi idag. 
Och jag säger som Arja...jag tacka livet, som har gett mig så mycket...
 
-En liten fråga Anna...Manodeppressiv eller...?
-Nej, verkligen inte! Vad får du det ifrån? Trams...Dags att sova...
 
Tack och hej
 
Laters....
 

Dagen "avarage" och en Herrgård....

Livet / Permalink / 0
 
Vissa favoriter försvinner aldrig och att mackan ni ser på bilden är den macka
som följt mig genom livet som en kär vän kan jag tacka mormor Mait för
som introducerade mig för knäcke brödet Finn crisp innan jag ens var torr bakom öronen....
 
Ja och att det skulle vara skinka på var alltid ett måste. Det är det inte längre men det är fortfarande den bästa kombinationen, om ni frågar mig...
Kanske var det också så att mormor Mait tröttnade på att jag struntade helt i bröd och istället hellre gick runt och sög på en bit skinka. En företeelse som antagligen var lika konstig som dyr.
 
Dagen som varit har varit märklig. Den började med att jag skulle gå upp tidigt men gick upp sent och sen skulle jag springa men satte mig i soffan istället.
Som tur var så hade jag bokat ett möte med en Herrgård mitt på dagen och det kunde man ju inte missa. Som tur är kom jag iväg och med mig hade jag "kinderegg" ett och två.
 
 
Det var en trevlig visning vi fick av en av de mest omstridda byggnaderna i vår stad just nu och dom hade satsat på både skådespeleri och musik. Allt i samma tidsera som byggnaden och dess innehåll.
 
 
 
 
Mycket bra gjort!
Det arbete som lagts ner på att göra denna fina gård ännu finare har gjorts med stor noggrannhet och jag hoppas att den får leva vidare länge.
 
Ja så var dagen och sen fortsatte den med söndag middag och en promenad för att smälta maten.
 
 
Ja..
Som ni märker så har dagen ändå varit "average" och jag har varit ömsom lugn ömsom orolig. Men som tur är så har det funnits samtals ämnen att gå igenom. Som det här med gårdagens musiktävling på TV.
 
Och som jag sa igår så hade det varit underligt om Loreen vunnit och varför jag sa så vet jag egentligen inte för det har ju hänt förr att någon gjort stor succé två gånger.
Men hon vann inte och jag är glad för det. Hon kommer antagligen att komma igen ändå. Hennes låt om ett statement ligger i tiden men är så fruktansvärt ut tjatad. Vi är trötta på politik och elände. Nu vill vi ha hopp och tro. Inte tro som i gud utan tro på framtiden och att vi skall hitta tillbaka till lungnare dagar.
 
Därför vann Jon Henrik som istället för att ta upp det negativa tog upp kampen om hoppet. Och låten var starkare för även om Loreens framträdande var fantastiskt och den lilla tjejen bredvid henne vann mitt hjärta genom att dansa som en gud så var låten likadan som min dag idag "Average" och intet sägande.
 
Återigen ger Jon Henrik oss enkelhet genom att jojka sig rätt in i hjärtat och även om det är omodernt som någon skrev och att vi valt bort den modernaste av alla så är det inte det vi vill ha nu. Nu vill vi ha lugn...stort lugn...
Jag beundrar denna kille som inte gör något väsen av sig men gör väsen av sig ändå...
 
Japp och nu sitter jag här och tänker att det är dags att avsluta så att jag kan få gå och lägga mig och få min ro...
Imorgon är det måndag och jobbet hägrar och jag ska återigen fixa så att alla som jobbar för mig får lön för mödan.
 
Kram Alla
Grattis Jon Henrik
Tiden är nu....
 
Laters...
Till top