Kära Skolverket...
Så var jag då äntligen framme. Lugnt och stilla står jag vid vägs ände där jag tar mina sista steg mot den lärarlegitimation jag jagat de sista två och ett halvt åren. Många är de gånger jag berättat att jag skyndat på processen. Och många är de gånger jag berättat att min sista text är färdig. Men nu, nu står jag där vid Skolverkets port. I min hand håller jag beviset på min storhet, beviset på att jag är värdig...
I mitt inre bankar jag på porten så att det ekar i korridorer och rum. Jag ropar åt dem att se mig och det jag gjort. Mitt yttre tittar i spegeln och tänker, jaha...då är jag här. Ge mig det jag kom för...
- Mamma...jag gör inte det här. Jag tittar på mamma Gunnel som sitter bredvid mig. Tillsammans gör vi övningar i att skriva akademiska texter, jag misslyckas totalt gång på gång. Inuti kokar jag av ilska. Jag skanderar mina åsikter som plötsligt springer jämsides med mitt totala misslyckande i ämnet, anger management.
- Detta är inte det jag ska göra! Jag valde att arbeta på hotell och växa där av den enkla anledningen att jag INTE pluggar. Egentligen är jag panikslagen då känslan av att misslyckas som vuxen ger liv åt alla meningar som kommer ur min mun.
-Jag kan mitt yrke innan och utan, jag kan lära ut allt det utan sån här skit, jag stampar i golvet och fortsätter, jag hoppar av, och jag gör det nu, så djvla onödigt allt det här...
Så fel jag hade. Min panikångest tävlade som tur är med känslan av att göra det man är ålagd, den sistnämnda vann. Jag vann!. Nu står jag här, och jag har lärt mig nästan precis allt man behöver för att lära ut sitt yrke på rätt sätt. Jag vet mina ramar och vilka regler som gäller. Jag ser det politiska i det jag gör och kan nu lägga till ännu fler personliga drag och faktorer när jag tittar ut över klassrummet och avväger ord och handlingar. Jag är lärare nu!
Annalysen lär ut, är det nya i det gamla.
Annalysen lär ut, är det nya i det gamla.
"Kära Skolverket.
Jag sänder er här min examen tillsammans med alla mina andra meriter. Fyll på min behörighet och ge mig ännu fler medel att använda i kriget mot fattigdom och utanförskap. En yrkeslärares uppdrag innehåller så mycket. Som ni vet säger forskningen att en riktigt bra "vocational teacher" hjälper till att uppfylla minst 10 av FN:s 17 globala mål i Agenda 2030. Jag ska bli en sådan där skitbra lärare. Ibland kommer jag att lyckas mindre bra. Dessa tillfällen tänker jag använda till att bli ännu bättre. Kära Skolverket, jag ska stå bredvid mina elever och skrika.. fuck you åt samhället, men i en anda som kommer sig av att man bevisat det ingen möjligtvis trodde skulle hända, inte ens eleven själv. Här kommer jag, Anna den egna annlysen...och jag, jag ska göra skillnad, big time...!!!
Kram den nya läraren"
Mina kära barn lever på. Den ena flyttar ut och flyttar in. Inte hos mig utan i ett förråd i väntan att flytta ännu en gång. Jag hjälper till så klart. Jag städar och bär, och går iväg med barnbarn när föräldrar behöver fokusera på annat.
Så fridfull i sin omhuldade värld. Jag vandrar vägen fram medan jag puttar vagnen framför mig, helt oförstående om att jag nu tagit examen. Som vanligt skriver jag här för att skynda på förståendet.
Jag klistrar ihop kuvertet till Skolverket där min ansökan om lärarlegitimation ligger. Mot postlåda, och sedan...iväg.
Vidare...
I handling hjälper jag min äldsta, och i ord hjälper jag min yngsta som fortfarande kämpar med att hitta jobbet som passar. Staden med många filmjobb är stor, och de som är där och jagar är många. Som tur är finns arbete medans man letar. Skönt!
Jag ser hur de båda kämpar på med sitt. Jag tänker att det är tur att det även ingår i rollen som mamma, att göra skillnad. Ja, så att även mina egna barn kan ingå i mitt jobb med de globala målen.
Över till dig Laleh...
Laters...
Kram Alla
Kram Ukraina
