Räven överraskar grisen...
Det finns saker som inte kan vara spontana, julafton med allt vad det innebär är ett sådant moment. Räven bör inte överraska grisen så att säga. Men visst är traditioner en sådan där sak som man kan ändra på över tid. Jag tänker tillexempel att det är roligare att sjunga "räven överraskar grisen" istället för det vanliga "räven raskar över isen", varför inte ändra på det som en mjukstart.
- Tänk, vad coolt, i Sverige har vi nu alla chanser att ändra lite på traditionerna.
Jag tittar ut över klassen som nickar till svar. En stund pratar vi lite om olika traditioner, jag berättar om en idé jag haft om ett luciatåg med nya figurer från olika kulturer. Jag delade den med Eva en gång och vi var riktigt på, hade inte orken tagit slut så.
Man bör vara riktigt engagerad då det där med att ändra på traditioner inte är lätt. Jag håller också lite med dem som är emot sådana förändringar, då man inte ska ändra på allt. Men lite då och då och lagom är inte så farligt, bara grunden är densamma, tänker jag...
Ett litet julkort på det...
Och så julen...
Julen var här, den var så fin. Mamma Gunnel som inte var med förra året var nu med överallt och hela tiden. Vi åt skinka, åt gröna kulor och spelade spel. Lillebror Martin och hunden Ozzy levde runt, och Jonna sken som en liten julstjärna vid granen.
Ett nytt inslag det här året var Kims nya (eh...ja...) kille Erik. Och om vi nu skall snacka om att vara spontana och ändra på saker så får väl Erik representera det nya spontana hos oss. Och vem vet, han kanske tar med sig någon konstig tradition som vi kan göra normal hos oss. Jaaa...
Skumt skrivet, det där sista Anna.
Ja, jag vet, jag menade naturligtvis något nytt som vi ta till oss och göra onormalt förstås haha...
Det nya året...
2023 blir det år då bloggen fyller nio. Året efter, har den fått finnas i tio år. Jag själv kommer att fylla 50, och likt klimakteriet kommer det där med ålder säkerligen att bli ett stående inslag när jag bloggar runt.
I mitt inre känner jag också att året kommer med fantastiska saker. Sånt som inte har med krig och sjukdom att göra. Jag känner att det finns ljus i tunneln.
Då avsaknaden av en våg är ett valt faktum, så kan jag nu få känna mig fram. Längden är det värre med. Häromdagen funderade jag faktiskt en stund på om jag skulle skaffa lite höga klackar ändå. En främmande tanke som föddes efter att ha tittat på skyhöga klackar på nyhetsmorgon i tv4.
Tillståndet är som vanligt blandat. Jag är glad, och känner ljuset, men är samtidigt lite orolig även om jag är rolig :-). Träningen består fortsatt av löpning med spinning inslag. Och det där med film blev en på riktigt upplevelser, då jag och Robban gick på bio och såg, Wakanda forever.
Jag vill till sist förtydliga att jag i förra inlägget inte menade att man kan gå runt och ställa till oreda för att sedan säga att man var "lite" spontan. Och det där med att sakna impulskontroll är faktiskt ett svårt tillstånd som man bör se på med lena ögon, då det inte alltid är roligt att ha i ryggsäcken.
Dagens Lonnis...
Är att Jonna är i London igen. Nyår spenderas i staden medTower bridge, tillsammans med vänner från vår stad. De tre vännerna lever runt borta i London i väntan på nyårsafton. Besök på museum,varvas med filmkväll och tv-spel. Bara roligheter alltså.
Fick det här kortet häromkvällen.
Och nej, Jonna är inte Harry Potters syrra, även om det hade varit fantastiskt.
Till sist...
Innan det blir nyår vill jag skicka er alla en låt.
Mina egna barn suckade, medans några andras barn hurrade samtidigt som de svängde sina lurviga med sin fröken. En fröken som mellan varven skrek...Tack allihopa! Tack för att ni lärde mig att denna låt fanns, oooiiiii....
Någon säger säkert, men Anna, den låten är ju gammal.
Jag säger, varsågoda här är Hooja med låten Banan Melon Kiwi och Citron. Texten kan ifrågasättas men det hela overidas av att låten väcker alla danskänslor som finns haha...
Höj ljudet och ta den med på nyårsafton!
Kommande inlägg:
Det nya och året.
Kram alla
Kram De två vännerna och Jonna
Kram Alla ungar i världen
Kram Iran
Kram Ukraina
Laters...
