Röka gräset? Näe...
Likt den där killen som försöker dra igång sin utombordsmotor, i filmen S.O.S. Segelsällskapsresan, har jag det sista året försökt dra igång mitt skrivande här på bloggen. Visst har det fungerat då och då, men det har ibland behövts tre fan också, och nio bloggdjävel, hahahaaa!
Nja, det stämde väl inte riktigt, för bloggdjävel, det skulle jag aldrig säga om min blogg. Det har väl mer varit, skrivuppgifts- eller tentadjävel i så fall, fast då utan ordet djävel, såklart!
Men, kan ni tänka er, den sista texten i den sista kursen på min treåriga utbildning är så gott som klar. Den ska nu bara gå igenom en "oppo" eller opponering som det så fint heter, sen ska den justeras och skickas in som en tenta, den sista tentan på min utbildning...det är helt fantastiskt och det utan svärord eller utropstecken...
-Ja, jag börjar bli trött på din lama lilla lista!
Orden kom från Jonna som ligger raklång i sängen mitt i det lilla, lilla rummet vi hyr i London. Vi har precis kommit in efter en lång dag i den botaniska park som ligger lite utanför miljonstaden. Jag berättar att jag saknar min blogg, men att jag nu ser ljuset i tunneln som leder till ett helt annat skrivläge än det var för två år sedan.
Orden kom från Jonna som ligger raklång i sängen mitt i det lilla, lilla rummet vi hyr i London. Vi har precis kommit in efter en lång dag i den botaniska park som ligger lite utanför miljonstaden. Jag berättar att jag saknar min blogg, men att jag nu ser ljuset i tunneln som leder till ett helt annat skrivläge än det var för två år sedan.
Hektiska dagar i London, gav ro i själen.
När Jonna kom hem sist, var påsken ett faktum, den sista kursen påbörjades och det som nästan verkade lite lätt, visade sig vara svårt. Mitt i tankar på vad jag vill förbättra eller utveckla på mitt jobb, som skolan ju faktiskt är, lyckades jag ändå fira både påsken och Jonnas födelsedag. Familjen samlades i dagarna två, i den nya lilla lägenheten. Den ena dagen var det mer folk än den andra, men vad gör väl det när man känner att hjärtat värms upp och för stunden smälter ner stressen till en liten pöl i hjärnbalken.
Hundar, födelsedagsbarn, gravida par, vanliga par, barn och barnbarn samt de visare äldre, alla var på plats och fyllde lägenheten med kärlek till bredden.
Och när kärleken inte kunde bli större, då skedde ett amerikanskt "gender reveal". Alla fick samlas och tillsamman veta att familjens nyaste tillskott blir ett gossebarn. Nu är vi inte amerikaner, vilket Kim, jag, Jonna och alla andra redan konstaterat, men det blev ändå en kul grej att låta alla som inte fått vara med från början veta tillsammans, och det samtidigt som oss andra.
Och sen...åkte Jonna hem.
Älskade kära, du är verkligen "on top of the world".
Livets alla what-upplevelser kan verkligen inte bli för få. Någon gång skrev jag att jag kände mig som en Condor som sitter på klippan med utbredda vingar redo för start. Så känner jag nu. Jag är redo för start. Vart jag ska, det vet jag inte men alla möjligheter är möjliga.
När jag berättade för någon att mitt pluggeri snart är slut, sa personen...jaha...då hittar du snart på något annat att göra, och det är så rätt.
Nu är det dags att flyga.
Vart?
Jag vet inte, men nu när jag lärt mig flyga på ett nytt sätt, då är det dags att prova de nya vingarna, bara en dåre hade låtit bli.
Jag ser ljuset, och den lilla rösten i hjärnan som alltid berättat att jag har saker att uträtta, har nu börjat göra sig hörd. Jag lyssnar, drar ifrån och lägger till. Analys, analys, idé och sen, en analys om gräs. Är det grönare, eller är det bättre att bara torka och röka upp det?
Röka?
Nej usch, det har jag slutat med för länge sedan haha...
En fin bild på det liksom.
Min lama lista är nu inte längre här.
Lonna min lilla London bo, lämnade jag igår. Vi hade fantastiska dagar fyllda med allt. Tack vare den bästa värdinnan ever. Slutsumman av vår resa blev att Londons hop on, hop off, bussar inte på något sätt slår de vanliga statsbussarna. Att Towern är ett måste, samt att teknikmueet var för stort för att bara besöka en gång.
Tack du bästa av två bästa barn (Love). Nästa gång kör vi igen.
Laters...
Kram Ukraina
