Sorgliga bra saker...

Livet / Permalink / 0
Ja det finns faktiskt sorgliga bra saker i livet och att Sussi idag slutade efter 16 år och mer på jobbet det kändes lika sorgligt och tråkigt som bra, eftersom hon nu kommer att få gå vidare i livet och uppleva nya och spännande saker...
 
 
Japp många roliga år har det blivit och många roliga saker har inträffat.
Som när Carola kom till hotellet och misste ett av sina största fans för att hon liksom bara var...Carola...
 
Japp hon hamnade rejält i onåd hos Sussi som la ner hela sin fandom på typ en sekund.
 
Men det har hänt så mycket mer och jag sitter verkligen och försöker komma på de där ögonblicken när vi liksom bara häpnade över en gäst eller skrattade åt arbetskamrater som gjorde bort sig men det vill sig inte riktigt för det har hänt så himla mycket på alla dessa år...och så börjar jag bli gammal med sviktande minne...
 
Men nu är det över och hon fick sitt tacktal av chef nummer ett och chef nummer två.
Vem som är vem?
Ja jag vet definitivt svaret på den frågan men man vill ju liksom inte hamna i onåd haha...
 
 
Och när jag hade tackat av min vän och bett henne att aldig ändra på sig(precis som om vi aldrig skulle ses igen) ja då blev det fika med kaffe och tårta och så kramkalas förstås.
Precis så som det ska vara :-)
 
 
 
 
 
Ja så var dagen som var oundviklig.
En sorglig men bra dag och visst är jag ledsen men mest glad faktiskt för att få se människor gå vidare mot horisonten betyder bara en sak...
Att horisonten inte är långt borta haha....
 
 
Kram Alla
Kram Sussi
Kram mig själv!
 
Laters....

När man glömmer analysera...

Livet / Permalink / 1
Analysera, analylsera...
 
Ja, jag tänker och jag tänker men den sista tiden har tankarna liksom bara farit åt alla håll och kanter.
Jag säger fel men tänker rätt och säger rätt där jag tänkte fel(som tur är) och tyvärr är det så, som oftast när jag nu för tiden sätter mig vid lilla datorn att tankarna har skingrats och jag får lite svårt att få det hela att bli rätt.
 
Ibland är det bra att inte analysera.
Men bara ibland...
 
-Men...är det en Michael Kors klocka...???
Ja där stod jag i butiken och min förvåning över namnet på min nya klocka får expediten att le.
-Visste du inte det? säger hon förvånat. Jag skakar på huvudet och hon ler ännu mer och fortsätter...ja då valde du iallafall med hjärtat!
 
 
Mitt beslut för några månader sedan att äntligen, för första gången på runt 25 år köpa mig en klocka kändes rätt bra. Men det tog ett tag att utföra uppgiften och som vanligt i mitt liv så skedde klockinköpet en sen kväll när jag minst anade det.
 
Så, där stod jag där, tio minuter innan vårt kära A6 skulle stänga framför den första montern jag stötte på i butiken som jag precis innan äntrat lite nonchalant och spontant. Där såg jag en klocka som inte var för dyr och som såg ut så som jag tänkte mig och som jag sen liksom bara köpte.
 
Och lite fjantig som jag ibland kan vara i mina principer här i livet så hade jag kanske inte köpt just den klockan om jag visste från början att det stod ett namn på den som jag totalt och på riktigt skiter fullständigt i...
 
Nämligen...!!!
 
Men visst är den fin, min nya klocka urtavalan skiner och skiftar i färg och visarna, de skiner också och skiftar färg.
 
Ja i samma färg  som urtavlan faktiskt och när jag nu provsitter den så funderar jag lite på om jag någonsin kommer att se vad klockan faktiskt är?
Och att jag inte överanalyserade mitt klock köp på plats är såååå...bra för då, då hade jag stått kvar där och kanske hade dom stängt dörren om mig och liksom bara låst...
 
 
Och det faktum att det är en Michael Kors klocka är för mig oavsett princip egentligen ett stort "vem bryr sig" eftersom jag när jag tittar på min klocka ändå inte ser vad det står och det är ju bra för nu kan jag till exempel låtsas att det står typ...Kalle Anka, Annalysen, Cruela Devil eller något fint som gör att jag känner mig lite nöjdare och coolare när jag har min nya klocka haha...
 
Kvällen är nu snart slut och jag skall gå och lägga mig och hämta kraft. Imorgon måste jag löpträna för annars är jag bara en liten lort!
 
Vi hörs.
 
Kram alla
Kram mig själv
 
Laters...

En av de starkaste jag träffat...

Livet / Permalink / 0
Livet hoppade över en dag här på bloggen och nu så här på måndagseftermiddagen, sitter jag mätt och belåten efter träning och mat.
 
Lördagkvällen bjöd på trevligt umgänge och att bara sitta sådär och snacka och äta är ändå en rätt härlig grej även om det är som vi sa, en sak vi gör nuförtiden då dagarna då vi sprang på klubb är över...nästan...
 
-Tjena J hur är läget?
Jag tittar på J som precis kommit fram till bordet och satt sig. Hon tittar upp från drickan hon håller i handen och så säger hon...
- Ja, det går väl men det blir ju inte bättre, jag menar alla frågar hur det är och det är det jag måste svara.
Jag tittar på henne och förklarar att det är så man frågar när man inte vet hur man skall börja eftersom man inte ens kan föreställa sig det hon varit med om.
-Jag kan inte ens låtsas lite att jag vet hur du känner säger jag sen och ler medlidsamt.
Vi pratar på en stund och vad kvällen lider så tittar jag på denna människa som utanpå är precis som oss andra men som inuti måste vara en av dom trasigaste människor jag kommer att möta.
Jag tittar igen och analyserar lite runt hur det skulle vara att få påhälsning av polisen som berättar att mitt barn blivit dödad på hemskaste sätt.
Jag kommer inte långt eftersom jag kände tårarna komma när jag ser ett av mina barn ligga i en blodig pöl.
 
Det är ett tag sen det där hemska hände men jag vet att när det hände då tänkte jag så mycket på J och på hur hon håller ihop.
Nu satt hon där med oss och även om hon kanske inte skulle erkänna det själv så är hon stark och dessutom skall hon nu bli mormor och kanske får hon äntligen få omfokusera och gå vidare...en liten bit iallafall...
 
Nu får ni inte tro att vi hade en sorglig kväll, nej tvärtom alla släppte loss var och en på sitt sätt även J som inte brukar vara med, men som idag ville ha lite sällskap till ställe där barndomsvänner spelade i det band dom själva skapat.
 
Själv drack jag några drinkar och idag njöt jag verkligen där jag satt.
Det här gänget har träffats sen gymnasiet då och då och det är alltid lika trevligt...och blött haha...
 
 
 
 
Javisst och nu planeras nästa steg för det lilla gänget i livet.
Steget mot ålder 45 och ännu mera mognad haha...
 
Om någon nu undrar över J så kan jag säga så här. Hon och jag är inte på något sätt nära vänner och kanske är det lite fräckt av mig att skriva som jag gjorde.
Men jag tänker så här i Me Too och Kvinnor kan tider att jag vill lyfta fram ännu en stark kvinna som likt oss andra starka kvinnor liksom bara finns. Och hon förtjänar all min respekt! Och jag är så ledsen för hennes skull.
 
Men mitt andra huvudbry då?
Det jag inte skrev om sist, hur var det med det?
 
Jo, media...
Hur funkar det egentligen, jag menar förra året var jag och Robban i Stockholm och ni som läste kommer ihåg att vi nästan gick rätt in i en demonstration som NMR(Nordiska Motståndsrörelsen) höll i. Robban såg den lilla notisen i tidningen och vi undvek att gå till platsen där de höll till.
Det är hemsk att de finns men vet ni vad? Inget hände!
 
Nej så var det verkligen. De hade sin demontration och inget hände eftersom nästan ingen visste om att den skulle gå av stapeln eftersom media inte brydde sig särskilt mycket. Ingen skada skedd och de där tomtarna fick ingen som helst uppmärksamhet vilket är positivt.
 
Men så i år.
Det är valår jag vet det men media, WTF...
Likt Donalt T skäller jag på medierna men väljer att göra det i mitt huvud och jag tänker att det hela var så onödigt för visst är det bra att vi är medvetna och allt det där men sen finns det också tomtar(som jag kallar okunniga) som hör om det för första gången och som nu får upp ögonen för att det finns likasinnade tomtar. Och nu har dom fått sin reklam och tomtarna i NMR blir snart en hel "tomtearmé"....
 
Japp jag blir så trött så nu skriver jag inte mer idag. Jag har nu fått ur mig mitt huvudbry och totalt onöjd går jag vidare i livet.
 
Imorgon är det tisdag och jag ska jobba igen.
Ja det är ju fakiskt så att jag idag haft en ledig dag.
Och det tycker jag allt att jag är värd...ja jättevärd till och med.
 
Vi hörs imorgon förhoppninsvis.
 
Mot liv och öppna sinnen.
 
Laters...
 
Till top