Tassande fötter och viskande röster...
https://www.youtube.com/watch?v=LYTbGh99bYA
Dagen innan julafton...
Tassande fötter, röster som viskar, ljud jag känner igen men som känns så avlägsna. Sakta vänder jag de sömndruckna ögonen mot ljuden som i dunklet skulle kunna kännas skrämmande, men som istället ger värme åt det nyvakna hjärtat. När ögonen vant sig lite mer, skönjs siluetter som möts i mörkret, precis utanför konturerna av dörrkarmarna in till sovrummet där jag ligger och kisar. Siluetternas kroppsspråk visar på att personerna är glada att se varandra efter nattens drömmar och stök. Jag gnuggar mig lite i ögonen, i det skumma ljuset uppenbarar sig en helt ny siluett mellan de två andra. Siluetten är liten och sprattlar av glädje när en moster hälsar godmorgon. Jag ler lite och tänker att...waow, så livet har blivit. Tänk att jag ligger här och får ta del av allt det jag är upphov till. Den lilla flickan från Chile som blev vilse i pannkakan direkt efter födseln, men som genom mamma Gunnel fick leva vidare och skapa nytt. Som vuxen kvinna sitter hon här framför datorn, och skriver ner allt det fina som händer. Nu det lyckliga, men även sånt som skaver, men som sedan vänder.
Det är jag Annalysen!
Det är stort...
Sju tusen kort minst...
Så många blir nu tagna på lilla Viggo, det nya lilla livet. Stolta är alla vi som lever i närheten. Stolta och glada. Mamma Gunnel har fått nya titeln gammel mormor, jag och Robban är nu mormor, och morfar, vad morbror Martin blivit förblir osagt då jag helt enkelt inte vet. Sist och kanske allra störst moster Jonna, som sett det mörkaste mörka men som nu får se hur livet spirar och går vidare. Bästa mostern om du frågar mig!
Här nedan blir nu några av de tusen bilder vi tagit på vår jul verkliga för andra.
Jag önskar i och med dem, alla er som läser bort en stund, en riktigt god jul, och en ännu bättre fortsättning. Jag har varit dålig på det där med önskandet i år. De nyinköpta julkorten med tillhörande frimärken glömdes bort där de låg i översta lådan i köket. De sociala medier jag har, har på sista tiden inte känts så viktiga då tankar förts till förr när de inte fanns alls och jag klarade mig ändå. Känslan av att leva i nuet har varit överhängande och överväldigande på ett fantastiskt sätt, jag hoppas att de känslorna stannar länge...
Tur att du har en social media blogg då Anna!
Ja, jag vet, dubbelmoralens väktare...jag vet...
Vidare...
Julen har varit fantastisk. Det har varit mammor, pappor, systrar, bröder, mormödrar, morfäder, mostrar, morbröder, hundar, och så sist en sådan där liten en.
Vi har firat det som ska firas och gjort det på de sätt som är brukligt, men med vissa nya inslag. En riktigt god jul, har det med andra ord varit.
Vi har firat det som ska firas och gjort det på de sätt som är brukligt, men med vissa nya inslag. En riktigt god jul, har det med andra ord varit.
Ljuden jag hörde den där morgonen innan jul, bär jag med mig. Det var längesedan båda mina tjejer
sov över hemma samtidigt. Att få höra deras pladder igen slår allt.
Även det faktum att du nu fått godkänt på din sista text Anna...?
Ja, hjärnan...även det!
Meeeeeen...
Hurra för mig! Efter två och ett halvt år är nu är skrivandet över för min del, för den här gången och kanske för alltid. Men vem vet hur det blir med den saken...
En låt på det liksom...
För högsta glädje...högsta volym :-)
Som sagt:
God jul alla, god fortsättning och Gott nytt år
Återkommer år 2024
Laters...
Kram Ukraina
Jag tänker på er och hoppas att allt krigande får ett slut. Jag hoppas att män med storhetsvansinne finner det i sig att se att lidandet inte leder någon vart, och att inget längre kan bli som förut.
Det gäller inte bara i Ukraina förstås, utan även i resten av världen där krig blivit en sinnessjuk norm som varken ger storhet eller någon form av bra attribut...
Anna
