Om min stad och om att hylla andra...

Livet / Permalink / 0
Tisdagen var här och är snart över. Jag har löptränat och ätit spenatsoppa, livet känns lugnt och kanske är det det berömda lugnet före stormen. Jag går tillsammans med de närmsta på jobbet in i de fyra tuffanste veckorna på väldigt länge och jag tänker att, ja...vad är det värsta som kan hända det är ju inte världs ände liksom...
 
 
Där är den igen...vår ö Visingsö...och varje gång jag går förbi den och ser den på det här sättet, flytande över Vätterns vatten så blir jag så lyrisk. Vår stad Jönköping som jag bott i så länge är stundvis så vacker och nu när jag varit runt på mina checkpoint rundor då har jag börjat se staden på ett annat sätt. Mångfald är ett ord som oftast används i samband med kultur och människor men i vår stad och omgivningarna runt den så är mångfald bästa ordet...
 
Och här i stan bor vi...jag och Robban, min man och bästa följeslagare. Vi lever livet med varsitt jobb som stundvis för båda övertar hela världen, men vad gör väl det när vi har varann....
 
-Det är snart 18 år Robban...fattar du 18 år, jag menar hur står du ut?
Jag tittar förväntansfullt in i ögonen på mannen där på andra sidan bordet inne på Condeco.
 
Min man som är...en man, tittar lugnt på mig och jag tänker att nu...nu kommer det något romantiskt, hans svar låter inte vänta på sig och när han ordat färdigt sitter jag med gapande mun...
 
-Jag vet inte vad jag skall svara, kommer det efter en stund...men tack för att du frågar.
Och sen inget mer(vad jag minns) han leer lite snett och fortsätter att titta i sin mobil.
 
Meh...hallå...sådär kan man väl inte svara!!!
 
Nej det kan man inte, fast som jag sa det är 18 år sedan vi träffades på festen där hemma hos mig på Öxnehaga, och han är ju fortfarande kvar trots att det var inte kärlek från första ögonkastet.
Nej det var inte himlen trillade ner och vi flöt bort i en rosa flod...nej det var mer en vi växer sakta ihop historia.
 
En historia om en man som träffade en galen ensamstående mamma med två ibland trilska men goa ungar. En tjej som tittade på film alltid och som siterar barnfilmer så fort hon får chansen. Och från att vi suttit där på golvet i min lilla trea på Öxnehaga då år 2000 till att vi nu sitter i varsin stor soffa i fyran på våran gata i stan har det gått låååång...tid...en tid som jag hoppas inte skall sluta.
 
Så är det ju och att det stora 20 är närstående(om några år) är rätt fantastiskt.
 
Ja, nu fick jag chansen att återigen hylla min man och lite kanske av den anledningen att när allt annat förändras så är jag så glad för att vissa saker kan få bestå...
 
Plus att man kan ju inte ha en blogg där man hyllar sig själv då och då sådär osvensk och liksom bara skita i att hylla andra, så idag hyllar jag Robban och imorgon hyllar jag kanske någon annan, kanske min gamla svenska lärare...hon som aldrig såg ner på mig och som med sin stränghet fick mig att gilla att skriva...
 
Nu lite mer bilder från vårt kära Jönköping.
 
Men först...
 
 
Japp härifrån till evigheten...so far...
 
Analys:
Jo när man inte tror på något men gör ändå, då kan man hitta Jackpot med stort Jack...ja eller i mitt fall Roberth...
 
 
 
 
Och så till sist idag...i min egen bloggs namn...
 
 
Jag sprang som en gasell längs vägarna här i vår stad och jag...jag var bäst!!!
 
Ja, jag sa att jag skall hylla någon annan...
Men det var imorgon det haha...
 
Mot onsdag.
 
Laters...
 
 
 

Vaaa??? Vart tog kvällen vägen?

Livet / Permalink / 0

Ja så satte jag mig vid datorn då klockan 16:30 och sen har jag pysslat och sysslat med allt möjlig på datorn samt ätit och varit iväg till Ekohallen emellan, och nu när pysslet och sysslet är över...ja då är kvällen slut och jag med...

Ja och tittar man riktigt, riktigt nära så ser man hur påsarna under ögonen liksom hänger ner som små, små vattenfyllda ballonger där mitt i nyllet...

Ja så är det faktiskt och det är för att jag är gam...  men oj kolla vilket fint mönster lampan gör i taket!

Ja så sa min hjärna nyss här på måndag kvällen och då är det nog ändå bäst att lägga ner för dagen och skriva de där analyserna om mig och Robban imorgon istället...

Ja så får det bli

Natti, natti.

Kram Anna

Laters...

Till den det berör... Tack för min återvunna timme!!!

Livet / Permalink / 1
Tack, tack, tack den som bestämde att vi skall hålla på att fjanta med tiden vår och höst...
Ja inte för att jag tycker om det(nä jag tycker egentligen att det är skit) men idag har jag njutit av den där timmen jag fick tillbaka och att hela tiden veta att nähä...nu är inte klockan så mycket som igår vid den här tiden, har varit rätt gött faktiskt...
 
 
Titta vad vackert...
Ja inte bananen, jag menar den ser ju ut som en...banan, nä jag menar naturen och här har vi det lilla utegymmet i Axamo där jag idag spenderade en hel minut ätandes på min banan samtidigt som jag fotade lite.
En minut? frågar någon...ja, det var ungefär det man kunde vara ute i blåsten och kylan utan att springa, för trotts att det är så fantastiskt vackert så jagade vädrets makter in mig i bilen igen och jag fick dra därifrån.
 
Igår var vi, jag E och Jonna i Ullared, Jag körde bil dit och hem och jag kommer från och med nu att försöka tvätta bort mitt eget tänk om tänk, eftersom det är det enda som gjort att jag tvekat att köra bil de sista åren. Det var inga problem alls och jag njöt faktiskt. Det fanns också en annan anledning som gjorde det hela lite mer avslappnat och det var att jag fick ut bilen ur garaget haha...
 
Väl i Ullared så var allt som vanligt. Vi letade parkering, tog varsin vagn, gick mot entren(och tackade för ingen kö alls) gick på toa, började handla och irrade runt med alla andra.
 
 
-Det är människor överallt...de är som myror som springer runt, runt...
Jag står en bit bort och överhör tjejen som går runt med sin vagn pratandes i sin mobil med någon i andra änden.
 
-Jaha...och vart trodde hon att hon skulle möta...jag pratar med Jonna om det jag hört, jag menar hon åker till Ullared...en lördag...efter lön...på höstlovet...
Vi skrattar båda två åt kvinnan innan vi likt två myror beblandar oss med de andra i stacken och handlar nödvändiga saker som...film.
 
Ja film var egentligen det enda jag hade på agendan men sen blev det lite annat också, jag menar, man kan ju inte bara åka dit och handla lite film...det går ju faktiskt inte.
 
Men nu till dagens analys, ja eller rekomendation och det är tecknade Ronja. Jag som egentligen tyckte att det var lite hädelse av producenterna vill nu förmedla det brasiga med denna serie som är gjord i Japan och där man i studion "Gibbli" har tagit med alla aspekter i boken och överfört dem på film.
Ja, man har inte utelämnat något, och det faktum att de tagit med delen där Ronja blir jätte sjuk gör mig så glad eftersom jag nästan trott att jag ljugit om det hela. Nu har jag inte sett det än men Jonna har lovat att det är med och att hon också blev glad av att se att mitt tjat om denna del av boken inte var en myt, gjorde mig lugn.
 
 
Och om ni nu tyckte att Mattis var rolig i vår fina spelfilm från 80-talet ja då är det inget emot vad han är i dessa filmer.
 
Se och le...
 
Nu är söndag nästan över. Jag njuter fortfarande av min återvunna timme men visst på grund av den är jag allt lite extra trött där jag sitter och skriver och skriver. Jag avslutar min dag med att sitera Mattis ur ovanstående film när han precis pratat med Borka vid helvetes gapet...
 
-Jag skall nu gå till sängs, inte för att sova utan för att grubbla och förbanna...
 
Laters...
 
 
Till top