Tekniskt avbrott...
Ja, eller "tillfälligt avbrott" som det då och då stod i tv-rutan när jag var liten. Det händer säkert då och då nu för tiden också, men det känns som det är ett utgående problem, det känns, som om vi inte längre har rätt till några avbrott...
Med tanke på hur världen ser ut nu så känner jag att vi kanske skulle må bra av lite fler "tillfälliga avbrott". Våra telefoner skulle definitivt må bra av det. Tänk er att få den här rutan i nyllet på morgonen. Och speciellt så här, som den såg ut då på 80-talet.
Vi skulle naturligtvis bli tokiga och känna att vi tappar kontrollen. Men så funderar jag på om vi verkligen gör det? Är det kanske det här vi behöver för att återta kontrollen. Om inte annat kan det hjälpa själen och få lite lugn och ro...
Ja, jag blir faktiskt lite beklämd när jag dyker ner i tankarna. Efter krigets utbrott har min telefon blivit mitt fönster mot tv-världen och jag kan inte låta bli att titta och läsa. Som ett nytt beroende som jag inte behöver, men som behövs ändå. Här lever vi och där lever dom, två skilda världar som absolut inte är kompatibla men som kan bli det ändå. Och om vi ändå förenas, då vill jag veta vad som kan hända. Att vara förberedd...något ingen någonsin kan bli.
Hur tänker jag egentligen?
Vikt: Idag glömde jag att äta lunch men fann två personalrum fulla med godis. Med tanke på kompatibla saker så var jag och godiset inte det!
Längd: Appropå telefonen, så kan ju mitt tillfälliga avbrott bli av om jag ber min man lägga den högt upp någonstans där inte ens pallen hjälper.
Tillstånd: Som ett utsketet päron ungefär. Men glad. Fast ledsen. Men positiv. Fast förfärad.
Film: Var gräsänka i fyra dagar, såg hela serien "Bridgeton" på en och samma gång en av dagarna.
Träning: Var gräsänka och gick hela staden runt, i två dagar.
Påsken närmar sig och allt som hör den till. I mitt klassrum pratar vi om evenemang och tittar på youtube klipp som visar Custom Motor Show. Äntligen något som blir som vanligt igen tänker min hjärna när den ser bilderna från 2019.
Mina elever halvlyssnar lite när jag ordar om mässor, Elmia och stora evenemang, men lyser upp när jag berättar om min och Robbans upptäckt, att gångbron vid asecs över motorvägen är ett perfekt ställe att sitta på, käka snacks och bli underhållen, av motormänniskor som beter sig på sin väg till mässan.
Kanske bli påsken ändå det tillfälliga avbrott vi alla behöver? Ja vi får alla verkligen hoppas det!
Dagens Lonna:
Jonna är på väg hem. Påsken nalkas och vännerna hemma lockar efter en längre tid i London. Jag tänker att även syskon, föräldrar och morföräldrar också lockar och längtar till hon kommer hem.
Jonna min lilla dotter och vän...
Kram Jonna
Kram Alla vi som är
Kram Ukraina
Laters...