En ny början med önskan om mindre akademiskt skrivande...
Nytt år och nya möjligheter. Ett lika sant som klyschigt uttryck.
Jag vet redan nu att det nya året kommer att innehålla vissa förändringar som gör att en normal människa borde tugga lite extra frenetiskt på naglarna, mina naglar sitter än så länge kvar då jag ser det hela som en möjlighet som föder kreativitet...
Jag får återkomma till det hela, då jag måste få mer fakta. Det jag kan säga är att det som händer har startad en tankeutveckling i den hjärna som är min, allt baserat på tankar och idéer som jag för några år sedan lade ner i lådan det står "alternativ framtid" på.
Januari.
Bilden ovan är från trettondagsafton då hela familjen samlades för att fira lite sen jul, då julafton spenderades på olika håll. Va? säger ni och jag förstår. Men det är fortfarande Corona tider och det är ju så att man är, och bör vara försiktigare vilket vi insåg och delade på oss. Men julen består av fler dagar och då finns ju alla möjligheter att träffas en annan dag.
Vidare...
Nu är jul och nyår är över. Skolan drog igång i 180 knyck och efter första veckan är jag nöjd, då mycket som snart ska vara klart i princip är just det, då elever och praktikplatser nu är matchade och möten mellan nya medarbetare och arbetsplats är på gång.
Det akademiska skrivandet...
Livet som student springer vidare, och i veckan som kommer är det dags att lämna in den tenta i form av en rapport som jag skrivit på i veckor nu.
Om jag är nöjd?
Ja, jag tycker att jag gjort det näst bästa med tanke på att jag aldrig skrivit en rapport förut, och jag behövde i slutänden inte döpa mitt verk till "rapportdjäveln" som en av mina klasskamrater så fint gjorde när frustrationen blev för stor. Jag skrattade länge och väl, för att bara någon dag senare i egen frustration komma på att han handlat rätt.
Fler i lägenheten har jobbat på och kämpat med sitt skrivande. Jonna har också skrivit så pennan rök men på ett helt annat språk och med helt andra akademiska förutsättningar än mina.
Hon är så flitig och även om vi inte kunde hjälpa varandra då de olika språken och reglerna satte stopp, så kunde vi ändå förenas i ilskan över att ens behöva skriva en akademsik text.
Ingen av våra ilskor riktades dock emot att vi behövde skriva då vi båda tycker mycket och gillar att yppa det både i skrift och bild. Nej det är det där med att man måste blanda in andra som också tycker då det är rent akademsikt, för att sen dessutom göra en dum referens lista på, vem, när och varifrån.
Visst kommer vi säkert ha nytta av det hela senare och säkert är vi egoister som inte vill att andra ska få vara med och tycka när vi tycker. Min analys i just det ämnet är, att vi möjligtvis blir frustrerade av att vi inte var först med att tycka vissa saker haha...
Ja, vi skojar lite lätt, men tittar sen lite snett på den tredje personen i lägenheten som förvisso också jobbar på, men då med "vanligt" arbete. Tankar på att han (Robban) antagligen är där han är, beror på att han också skrivit akademisk text någon gång finns inte, även de tankarna funnits hade de nog inte hjälpt eller räknats ändå just nu då vi anser det hela lite fuskigt.
Och så har vi Kim. Tjejen som defintivt skrivit milsvis med akademisk text. Hon hjälper gärna men helst inte till, och vi förstår, för här lyser akademisktext ångesten som en större påskeld mot natthimlen.
Vikt: Känner mig lätt då flytten inte längre är på tapeten, vilket gör att jakten på Anna ano 2017 nu är i full gång. Jakten på träningen så som den var då. Jakten som nu får tid att finnas.
Längd: Kanske ger det nya året också kraft att faktiskt bära högklackat igen. Ja, det gjordes nog också sist någon gång 2017.
Tillstånd: Glad ändå, även om tenta dags innebär, oro dags.
Träning: Spinning och några vändor till gymmet. Alla med sikte på mer eller mycket löpning längre fram.
Film: Dune, den nya versionen.
Att äntligen få en anledning att lägga gamla idéer på bordet, är fantastiskt. Att få ge mig själv chansen att förena något jag älskar med verkligheten i det, de overkliga idéerna innebär känns rätt det här året. Äntligen kommer jag att komma ifatt mig själv i allt det jag startade då i slutet av år 2018. För om allt går vägen kan jag nämligen kombinera många av de saker jag älskar, och får kanske även chansen att välja när och hur, precis så som tankarna gick då, när jag tog alla de där rätta men ibland tokiga besluten år 2018.
Sist...
Apropå jakten på nytt men ändå gammalt så har jag här en bild som säger allt.
Det är Robban utanför vårt nya hus, som gör det han alltid gjort. Något som är sen gammalt...
Så skönt att se, även om det aldrig slutat hända.
Nu är det dags att skjutsa Jonna till flyget. Denna jul är över och hon ska tillbaka till sina studier i London. Hon gör det med nya krafter och med hela familjens lyckönskningar. Vi längtar redan efter den bästa filmstudenten som finns. Hon som i framtiden förhoppningsvis vill hjälpa mig med några av mina bordlagda men snart förhoppningsvis återupptagna idéer.
Laters...