Annalysen Analyserar

 

Antikrundan på svenska och antikrundan på engelska, båda lika intressanta. Varje gång någon kommer med en sådan där sak som liksom bara är värd 30 000 kronor, så är mina tankar där, på loppisen, och hittar dyrgripar.

När programmet sedan är över, ja då hinner hjärnan ikapp och påminner om att jag förvisso gillar att kika in på loppisar, men sällan köper något då jag är rädd för två saker.

 

1. Att det skall föra hem osaliga andar kopplade till sakerna

2. Att det skall föra hem osaliga odjur som pälsängrar, mal och vägglöss eller andra djur som inte direkt syns men finns.

 

Japp, så äre, så att få se mitt nylle i TV-rutan hissnandes över antik-pryl a´la värd skitmycket pengar är lika med...noll.

 

Men det finna andra sätt att fixa stämning på. Årets första tipsrunda klarades av i helgen, då solen bestämde att det kändes okej att visa sig med lite värme som följd.

 

Om det gick bra?

Nej!!!

 

Men med tanke på att det snickras på en tenta och att den känns rätt okej, så kan det ju vara bra att ta ner självförtroendet några hekto.

 

-Robban...sluta se sådär självgod och segerviss ut!!!

Jag tittar på min man som vid varje fråga står tyst och ler förnöjt, då vi andra (jag, Kim och Erik) står och dividerar om vad som kan tänkas vara rätt svar. 

Det är ju egentligen inget fel med att vara lite segerviss, eller säker på sin egen kunskap och intelligens. Speciellt då man inte vinner utan visar sig vara lika ovetande, som vi andra

#Robban #skadeglädje

---

Vikt: Lite tentafet. Jag menar varje gång jag tänker att nä, nu, nu går jag ut en sväng. Då är hjärnan där och skriker i panik...neeeej....du har ju flyt nu. Glöm det!

Längd: Ja, nu för tiden är man ju lite längre (jag var ju faktiskt 1,60 och inte 1,58 och en halv). Och då är det ju skitretligt att man fortfarande behöver be om hjälp och använda pallen i hallen.

Tillstånd: Lite torr,  jag dricker för lite vatten nämligen, och lite trött men ändå på gott humör.

Träning: Tentaperiod är tränings fri zon, tydligen.

Film: The Adam projekt, på Netflix. Den ver dejlig...

---

Livet är en berg och dalbana det har jag konstaterat en, två och tre gånger. Men att världen skulle vända och bli en åkatraktion med benämning "Fritt fall" känns overkligt. 

 

Men då verkligheten ändå kräver det så tänker jag, att jag nu tar ett djupt andetag fokuserar och gör det som sam-hjälpen vill, nämligen fixa ett litet paket med behövligheter åt dem i nöd. Tvål, schampo, tandborstar, tandkräm, dambindor, våtservetter och en frottéhanduk. Allt i en passande låda och sen upp till Asecs med det.

 

För min egen verklighets skull lägger jag idag upp filmen som får symbolisera mina fortsatta drömmar. Drömmar som slog in då mitt projekt med att glädja andra, tog fart.

Projektet med syfte att sprida lite äventyr och kärlek här i världen.

 

Varsågoda, här är "Tjejer på äventyr" för fem år sedan när vi med livet som insatts, lekte med en linbana...

 

 

Tårar rinner ner för kinden som en strid ström av lycka. Vi hade fler äventyr men Corona kom och dödade mitt projekt. Det är inte bortglömt men undangömt. Precis när jag trodde att världen skulle bjuda till så kom någon och tog vår framtid för en stund.

Ja, jag tänker att det är en stund, jag kräver det!

 

Dagens Crezativity...

Elle ja, Jonna eller Lonna. Jag tackar för den här filmen. Titta vilket minne du gett oss. Vilken glädje! Ja må du filma forever!

 

Och så, en supersnodd bild från London och arbetet där.