I drömmarnas trädgård är ett brittiskt barnprogram om en fantastisk trädgård där många overkliga figurer bor. Allt är är på låtsas och fantasin skenar i denna värld som är lika gullig som klaustrofobisk.
Oroliga tider föder mycket konstiga tankar. Att drömma sig bort till det overkliga blir som ett skydd när det verkliga blir för jobbigt.
År 2016 var också en orolig tid, både för mig själv i mitt liv,, men också för många andra som likt Ukrainarna idag fick lämna sina hem. Kriget i Syrien tedde sig så långt borta, alla dessa människor på flykt och alla hemskheter de fått se. På något sätt projekterade min hjärna deras historia och jag skrev ner den, men i ett helt annat perspektiv och i en hel annan vinkel. Till slut var det en riktigt bra historia om än totalt overklig, trodde jag.
Så här skrev jag den 3:e november år 2016...det är 6 år sedan nu.
En röst ekar i mörkret…en röst full av förtvivlan och ilska…
- De gjorde det…Danskdjävlarna gjorde det...
Jag sitter i mörkret, skräcken och chocken som fått mig att frysa till is börjar släppa och rösten bredvid mig får en personlighet när jag nu hör var den kommer ifrån. Mats det gamla parets son pratar rätt ut och man hör i hans konversation med sig själv att han också försöker förstå vad det var vi just sett… - Jag hörde ju att det kunde bli så, fortsätter Mats…men jag trodde aldrig…Jag lyssnar lite vagt och min hjärna som inte orkat processa vaknar nu till liv och börjar bearbeta det hornhinnan registrerat men inte orkat föra vidare.
Allt gick så fort men ändå ser jag det som i slowmotion. Jag ser hur två av de fyra pelarna som håller upp Öresundsbrons mittparti slits i stycken och hur stora betongblock flyger åt alla håll. Jag ser hur bitarna faller ner mot havsytan, allt i ett moln av rök och eld. Sen åker tåget in i tunneln, och där sitter vi nu. Alla skrik av fasa inför det som just hänt tystnar nästan lika fort som mörkret kommer och det är nu nästan bara Mats röst som hörs. Malmö är förlorat det förstår jag nu och jag ser återigen den sorgsna soldatens ansikte. Att Danskarna också förstått ekar nu i mörkret och tystnaden i form av ljudet av rasande sten och stål som vrider sig av smärta.
Alla människor som blev kvar i Malmö vad väntar dem nu? Kanske är de döda redan? Vad ska vi ta oss till…vad händer med vårt land?
Eriksson H. A. (2016) Om deras verklighet blev min.
Annalysen.blogg: Blogg.se. Hämtad: [2022-03-06]
Ja, vad ska man säga. Jag vill inte skriva om ond bråd, död och krig. Jag vill skriva om roliga uppmuntrande saker. Corona är i princip över men kom tillbaka i form av en man som inte bör nämnas vid namn, men som kan beskrivas som Corona 2.0, den ännu dödligare sorten, så här är vi nu liksom...
Min historia skrevs som ett sätt att försöka förstå, och inte glömma att när jag själv kände att mitt liv var oroligt och overkligt så fanns det andra som faktiskt hade det värre.
Jag skrev för att berätta hur det skulle bli om deras verklighet blev min, jag skrev för att fly från det verkliga in i det overkliga som jag såg det då.
Vikt: Efter att ha suttit ner lite för mycket, lite för många dagar i rad så har jag denna dag suttit på en spinning cykel, i fyra timmar. Tufft...
Längd: Mätte mig själv för första gången på flera år, och mina 1, 58 och en halv visade sig vara 1.60, coolt..
Tillstånd: Ja, jag är ju lite orolig, men känner samtidigt att jag inte sitter i maktens rum och därför bara kan förlita mig på de som bestämmer och kan saker. I övrigt är jag ändå glad och skojig. Men också nervös då tenta nummer ett i min nya kurs, kommer nu i veckan.
Träning: Som sagt Vasaloppsspinning fyra timmar i rad.
Film: Ur spår. En söt svensk film som var som svensk film brukar vara, söt, djup och lite tragikomisk
Dagens Lonna blir en kortis.
Hon mår bra och fixar runt där borta i Big Benstad. Hon förbereder för att filma sitt filmprojekt och som stolt mamma i fallet säger jag bara. Min kära unge (ja, du är ju snart 26 men ändå) bra jobbat med förberedelser som castings och annat. Det blir spännande att se det färdiga resultatet.
Kram Mamma
Jag vill innan jag avslutar idag bara berätta om min lillebror Martin, som i förra veckan hoppade i havet från en bro i Göteborg för att rädda sin lilla hund Ozzy. Den lilla hunden missbedömde ett ställe att sitta på och hoppade helt sonika, rätt ner i havet, och då han inte kan simma så fanns inget annat att göra än att hoppa efter.
Martin berättar att han tappade sin hund gång på gång i det kalla mörka vattnet. Lilla Ozzy som i princip bara är muskler sjönk som en sten, men i sista rappet fick min lillebror tag i två bakben och räddade sin hund, och kom upp med hjälp av ett par vakter som kom till undsättning.
En riktig hjälte vill jag nu påstå att han är min lillebror och jag saluterar hans ingripande och förmåga att hoppa i det kalla utan att tänka.
Bra gjort!
