Annalysen Analyserar

Elever är elever som lär och som lever...

 

-Jag gjorde som du lärde oss...du vet Anna, på lektionen...

Jag tittar in i ett par stora bruna ögon, de är koncentrerade och allvarliga.  Den cyniska person som är jag, letar febrilt i dem för att spåra alla eventuella tecken på poängtjänar aktiviteter men går bet då jag inte finner några. 

 

När hjärnan inser det genuina i situationen gör ansiktet något som inte är brukligt. Jag tappar hakan. Inte lite och osynligt, utan mycket och tydligt. Mitt ansiktsuttryck tillsammans med min rösts förvånade "vad sa du", bildar något konstigt. Det säger i alla fall minen där i ansiktet på eleven framför mig. Även minen hos handledaren som sitter bredvid henne på soffan, ger mig det intrycket.

 

Jag önskar att jag hade hunnit dokumentera...

 

Ett trepartssamtal är ett samtal där jag som yrkeslärare inhämtar information om vad eleverna lärt sig på sin praktik. Centralt innehåll, kunskapskrav och betygskriterier. Ett pärlband av livsbehövligheter för ungdomarna, där mitt uppdrag och ansvar är, att se till att alla delar är med, för att sedan sammanföra dem med teorin från klassrummet. Allt för en så kallad summativ bedömning.

 

Min elev berättar denna dag att hon träffat på en gäst av kalibern, "jag är viktig för din överlevnad, därför beter jag mig ovärdigt utan anledning och förbehåll". Att dessa gäster finns har vi gått igenom i klassrummet, samtidigt som metoder för hur man utan att skada, får ner beteendet på normal nivå, har gåtts igenom. 

 

- Så, Anna, varför tappade du hakan?

Jo, som lärare i ett klassrum kan man ibland uppfatta att intresset för att lyssna är av den mindre sorten, Man pratar på och lär ut, ibland med en känsla av inget når fram. Så, när eleven i det här fallet, träffat på en person (gäst) som dumförklarar på ett sätt som hade fått de flesta vuxna att ta till lipen, och berättar att hon liksom bara tänkt på det jag sagt, och klarat situationen utan att springa åt andra hållet. Så var det inte hennes kapacitet hjärnan ifrågasatte, utan den blev bara så förvånad att kunskaperna nått fram, och dessutom blivit tillämpade.

 

Jag är så glad för min och min elevs skull, men lite bekymrad över mitt eget beteende. Man får inte visa sånt så tydligt då man faktiskt kan såra. Munnen fattade som tur var läget genom att låta en strid ström av beröm komma. 

 

Varm i hjärtat blev jag allt ändå, och tänker att vi är så viktiga vi som vet och kan föra vidare. Jag tänker här på både mig själv och elevens handledare som hanterade situationen så att eleven till slut, till och med fick en ursäkt av gästen som vi kan kalla "Bengta" #mammagunnelsbarndom

---

Vikt: Känner mig lätt, men ser inte så ut.

Längd: Har sett till att sträcka på ryggen de senaste dagarna och har därmed förhoppningsvis sett lite längre ut än vanligt. 

Tillstånd: Känner mig nästan som vanligt. Positivt!

Träning: Sprungit på Axamo för fösta gången i år.

Film: Ingen, har fixat med "ballekongen" istället.

Veckans, What! står mamma Gunnel för.

Hon fick oturligt nog sitt facebook kapat. Ett läge som tyvärr ger många obehagliga situationer en möjlighet att finnas. Så när jag fick ett meddelande av det mest konstiga slaget, slog alla fördommar till, och som den person jag är, antog jag att nu...nu har någon skitit i det blå skåpet.

Det måste stoppas med alla medel!!!

 

Så här såg det ut.