Annalysen Analyserar

 

 

 

När man inte har mycket, men vet att det finns en väg som leder dit där friheten i att åtminstone äga lite finns, då byggs hopp. Men vägen är svår för den som är ny i livet. Att vara ung, ett blankt papper, en oslipad diamant är svårt. Speciellt då ord som arbetsgivare, arbetstagare, anställningsbevis, lön, skatt, att stämpla in och kollegor inte än finns i arkivet. När ett gnugg i ögonen inte är nog för att se vad att kunna ett yrke betyder, då behövs såna som jag, yrkeslärarna.

 

- I tre år har ni kämpat och jag har följt med er i varje steg. Jag har lärt er ett yrke, mitt yrke. Bestämt följde ni efter på den stig jag stakade ut. Lika bestämt avvek ni när ni kände att vägen nått en ände i det jag som lärare hade att ge. Lite besviken tittade jag på när ni tog stegen i en annan riktning. Hjärtat blödde då jag brinner för det jag vill ge. Idag insåg jag att det är helt rätt. Att växa som människa är att se och märka att man kan gå sin egen väg. Jag blev er vägvisare, den som visade vägen. Tack för att jag fick göra det! Och tack för att jag fick lära känna och vara en del av er sfär. 

Lycka till i det som kommer! Lycka till i livet! Kram Anna

 

Jag hade inte skrivit något avskedstal till mina mentorselever den här studentdagen. Någon sekund innan talet bestämde jag ändå att det var dags att slänga ner det min hjärna hade att säga på ett litet papper. Ett märkligt sätt, men ibland gör jag så för att bli så sanningsenlig som möjligt. När jag stod där framför mina elever och högtidligt läste på den lilla pappersbiten, paralelltänkte hjärnan på det faktum att det tog mig fyra år, samt några extra sekunder som yrkeslärare att inse mitt syfte. Shit vad stort.

 

Faktum är att jag några gånger fram till den här studentdagen hade suckat över att några elever inte följt mina spår i den fantastiska bransch som är min. Att den inte är för alla...ja, det visste jag ju, då jag sett det med egna ögon, men jag tänkte att jag kunde ändra på det. Jag har nog allt känt mig lite misslyckad ibland när jag inte lyckats hela vägen. Detta trotts att jag ännu inte har haft en enda elev som lämnat mig utan att åtminstone ha ett extrajobb. Det är faktiskt inte kattskit. Likt en flygvärdinna har jag pekat på både mittgången och de nödutgångar som finns för en person i arbetslivet och gjort mig förstådd. Bra jobbat!

 

 

I studenttalet till mig själv vill jag nu säga: Bra jobbat  Anna, du är bäst! När du blir riktigt trött, glöm inte att du är snygg också. Och dina gamla "skämt" om att du är smygintelligent, var såååå...långt ifrån en vits. Tyngden i att vara du, är att du vet när man ska gasa och bromsa. Tänk att det inte är alla som kan det. En mycket viktig egenskap att lära ut, glöm inte det!

 

I London pågår livet. En arbetsplats har sett potentialen i den härliga medarbetaren från Sverige. Tjejen som klarar av både att finna och lösa probem, samt arbeta mot ARN (Allmänna Reklamationsnämnden), och möta dem i deras krav. En rejält förlängd arbetsperiod som kvitto på att man är riktigt sabla skitduktig är att staka ut sin egen väg. Att nu få alla chanser att sikta på det faktiska målet i lugn och ro är fantastiskt. 

 

Nu är du snart på väg hem, och alla längtar vi efter att få se din fina nuna. Vi ses om någon vecka

Kram Mamma och co.

 

 

Det är svårt att förstå att vissa går till skolan och äter sitt enda mål mat för dagen. Eller att någon inte har råd med studentmössan, finkläder och annat som är självklart. Själv har jag alltid vetat, men inte förstått omfattningen. Att jag hamnat där jag är nu är en slump som man kan benämna som självklar i sig.

 

Minen på eleven som fick låna en finskjorta och en kostym på studentdagen var obeskrivbar. Där och då insåg jag att jag redan är på väg att uppfylla ett av de löftena jag gav mig själv för 25 år sedan. Tanken var förvisso att min hjälp skulle gå till utsatta ungdomar i min födelsestad Temuco i Chile. Det var bara det att hjälpen behövdes i den stad jag själv alltid bott i, staden J som är min. 

 

Jag var alltså ämnad att hamna här!

Ridå...

 

Kram Alla

Kram Kusinerna Svenne och P-O

Kram Mamma Gunnel

Kram Ukraina

Laters...