Europa, och en annan del av världen...
En solig dag i ett klassrum någonstans i Sysselstad, där nyttig oskyldig kunskap blir en ny verklighet...för läraren.
-Jag har sett allt det där Anna, det har jag. Stora bruna ögon vänder sig mot mig, och bakom dem, en ung liten själ som öppnar sig. Återigen står jag där i mitt klassrum och kämpar med en hjärna som tappar fattningen, en hjärna som direkt förstår att ansiktet nu måste vara med och det måste vara lugnt.
Besöksnäringen är en kurs fylld med roligheter. Eleverna får göra resor i Sverige, Europa och världen. Vi ställer oss frågor som "vad är en turist?" och "vad är turism". Vi tittar på hur man reser, äter, bor och förnöjer sig i vår turistvärld.
Den här dagen tar vi oss en ordentlig titt på Europa och går igenom alla de 47 länderna. När vi tittat och skrivit klart, tar jag fram världskartan för att visa eleverna hur stor världen är, och hur liten del av den vi faktiskt är här i Europa.
Vi förundras alla av det stora som är vår värld. Det är ungefär här som min elev tar till orda och avslöjar det jag visste men inte kände till alla omständigheter runt.
- Vi gick hela vägen till Sverige och den första biten var hemsk, men sen kom vi in i Europa och allt blev mycket bättre. Medan min haka föll inne i huvudet tittar jag på min elev och gör en "damage control". Jag menar det händer ofta att elever, läcker information i de lugnaste situationer, och det är mitt jobb att se till att de är okej. Min elev visar inga tecken på ändrat sinnestillstånd, tvärtom får vi alla genom ett finger veta vilken väg en liten familj gick för att undkomma det som tvingar dem hemifrån. Min beundran för personen framme vid tavlan finner inga gränser.
Vi gick vidare med lektionen. Vi tittade på hur många kontinenter det finns. Jag fick visa var Chile ligger, det land jag kommer ifrån. Lite senare på lunchen fick jag återigen chansen till "damage control". Jag frågade inte om själva händelsen utan observerade. Samtalet vid bordet gick i nokotinets tecken. Det är rätt skadlig det är det, med snus och ciggaretter.
När vi till sist skrattande lämnar bordet, finner hjärnan ro. Att få vara precis som alla andra utan knussler, är också helande och jag, jag får hjälpa till.
Film: A little Chaos. Med Kate Winslet. En film från 2014 om trädgårdsmästarnas liv på slottet Versailles i Paris. En välgjord film med Jane Austen vibbar, regisserad av ingen annan än...Alan Rickman, Professor Snape. Mycket bra film, som tog tankarna bort en stund :-)
Det händer alltid när man minst anar det. Hur mycket en människa vill berätta det vet man aldrig, men att få berätta är viktigt. Det är situationer som den här som gör att jag kommer att kämpa vidare och hjälpa. Ja, jag vill verkligen det...hjälpa!
Dagens Lonnis
Arbetet med att nå målet pågår. Jag som mamma i annat land går ofta tillbaka i Jonnas liv av film och alltid hamnar jag på samma ställe. Jag tänker ta er dit igen idag igen. Det är inte första gången på bloggen. Den visar på Jonnas förmåga att klippa film och hennes sinne för timing. Två av Jonnas många styrkor. Bild och musik smälter här ihop.
I en av kommentarerna skriver en "Santiago" till Jonna:
"I've been watching this video for the last 6 years. I hope I can always find it here."
Tänk Jonna att den skulle göra ett sådant intryck på en människa.Din första AMV.
Kram Världen
Kram Ukraina
Laters...
