Annalysen Analyserar

 

Ajna tittar med stora ögon på smycket, sen tittar hon på Edit.

 

Hon har inte ens märkt att hon fällt ut sina vingar och plötsligt sköljer en het våg av känslor över henne och hon känner hur det börjar rycka i hela kroppen.

 

Hon är inte beredd på det som händer sedan eftersom hon inte är van att bli arg, men plötsligt far hon fram mot Edit med ett skri och det hela går så fort och hon hinner inte värja sig när Edit håller upp sin stav som helt plötsligt blir en meter längre.

Den gamla väktaren sätter snabbt som blixten staven framför sig och när Ajna är nästan framme så fäller Edit henne till marken med en smäll.

 

-Nu lugnar du dig och lyssnar på vad jag har att berätta!

 

Ajna tittar trottsigt på Edit medan hon kliver upp från golvet hon är lite tilltufsad men okej och hon är fortfarande jättearg men sätter sig ändå lugnt på en kudde vid eldstaden. Nora som bara stått och gapat åt hela scenen sätter sig bredvid Ajna och lägger en lugnande hand på hennes rygg.

 

- Jag vet att detta smycke är dig mycket kärt, Edit tittar strängt på Ajna

- Men det är kärt för mig också och...Edit fortsätter...och det har en speciell förmåga som har räddat mycket här på slottet i många år.

- Vadå för förmåga? frågar Nora.

-Det här smycket har förmågan att frysa tid. Men...fortsätter Edit...det kan också frysa fysiska ting.

 

-Jo jag förstår det...Ajna har nu sansat sig hon är fortfarande lite arg men tänker att det är bättre att vara lugn och få svar på de frågor som snurrar uppe i huvudet.

-Jag vill först bara veta varför du har det eftersom det tillhör min mamma! Ajna bli plötsligt arg igen.

 

-Det hela är mycket enklare än du tror väktare...det är nämligen mig din mamma har fått det av och det var också jag som tog hand om det när du som ung hanterade det så vårdslöst. Nu tittar Edit menande och anklagande på Ajna.

-Men fortsätter hon, vi har inte tid att prata om det nu för vi har bråttom. Vi måste stoppa Tide innan det är för sent.

 

-Stoppa Tide...? Nora tittar förvånat på Edit.

-Jo, säger Edit, jag har ju berättat om hur Tide försvann och sen kom tillbaka helt förändrad och började ta tiden ifrån alla på slottet. Det hela var så hemskt och alla blev stressade och hann ju ingenting. Men jag hittade ett väldigt bra sätt att stoppa honom på, när jag kom och tänka på det där gamla smycket som jag lämnat i förvar hos din mamma Ajna.

 

Edit håller smycket framför sig och Ajna tänker att det var mycket vackrare än hon mindes det.

 

-Jag lyckades hitta spegeln i ditt rum och med hjälp av staven norpade jag åt mig det...jag menar det var inte jättesvårt där det låg i ett hörn. Du var en riktig slarver Ajna...Edit tittar uppgivet på Ajna som vänder bort huvudet och tittar in i väggen hon skämdes och minns återigen känslan när hon märkt att smycket var borta.

 

-Jag satte på mig smycket och gav mig ut i slottet och när jag lokaliserat Tide uppe i en av de stora salarna så fångade jag honom i is. Och för att liksom dölja lite var han var så övertalade jag slottsherren att bygga fler väggar av isglas runt omkring Tide, Edit gestikulerar ivrigt.

 

-Vad jag inte räknat med var att väggarna gjorde att han kunde röra sig begränsat men ändå fritt och fortfarande påverka varelser på slottet fast på ett helt annat och hemskare sätt. Edit ser nu ledsen och besvärad ut.

 

-Jag tog upp smycket hit till min kammare i Tornet för att gömma det eftersom det också kan göra sina gärningar ogjorda. Och eftersom det inte gick att ta sig upp hit mer än via de vägar jag just visat er så kändes det ändå som ett bra ställe. Men så var det ju ett problem med fönstret och jag var tvungen att dölja det med en genomskinlig fejk vägg så att det skulle se ut som om tornet var fönsterlöst. Jag menar jag kunde fortfarande se ut men ingen kunde se in.

 

Ajna och Nora tittade på varann och ingen av dom förstod det Edit just sagt med genomskinlig vägg men tänkte Ajna...det har hänt så mycket konstigt så...ja....jag frågar inte ens...

 

-Men fortsätter Edit...nu när jag träffat på Tide både uppe på vinden och i er fixkammare så förstår jag att det finns någon mer på slottet som vet om smyckets makt och som tagit sig in i tornet tagit smycket och använt det för att sedan hur fräckt som helst ta sig upp igen och lämnat tillbaka det....usch det hela är så hemskt och framförallt väldigt retligt...Edit suckar...

 

Hon tittar bedjande på de två väktarna.

-Jag behöver verkligen hjälp.

 

Ajna och Nora tittar på varandra, och som om den ena kunde höra den andres tankar så svarar dom i kör.

-Vi hjälper dig Edit...

 

NOT THE END....

 

____________________________________

 

Tisdag, Tisdag...

Jobbet var jobbet och när jag kom hem var jag så trött.

Min kudde såg alldeles...alldeles underbar ut och jag la ner mitt huvud en stund.

 

När jag vilat färdigt och ätit så frös jag som en gnu(ja...jag tror att gnuar frysar...) och jag tog på mig min fleece...ordentligt...