Tomhet på gott och ont...
Äntligen har jag återtagit mitt hem!
Meter efter meter har jag jobbat mig igenom lägenheten.
Ni förstår när jag sa att det var äckligt då menar jag precis så
för när fötterna nästan fastnar i golvet då...då är det äckligt...
Efter månader av allt i en värld där omorganisation på jobbet krockade med allt annat på jobbet som har med årstiden att göra och ett bröllop samt ett tjugoårsfirande, så har jag låtit mitt hem bara falla och falla nästan i fördärvet.
Ja att det är kladdigt på mitt golv var ju en sak men det var så mycket annat. Ingen ordning och vår städdag här hemma på torsdagar har allt som oftast fått ge plats för livets "jag orkar inte" mentalitet och då menar jag att inte ens "vi gör det imorgon istället" mentaliteten varit på fråga....
Detta innebär att man bara levt med det och i det och jag som känner mig själv tillräckligt för att veta att det inte hjälper mig i mitt liv när det ser ut som det gjort, jag har lidit rätt rejält faktiskt.
Och att det varit exakt likadant på det andra stället där jag spenderar hälften av mitt liv har inte heller hjälpt till.
Igår när jag påbörjade min MS-röj så såg jag ändå möjligtvis slutet på mina plågor och jag är så glad att jag gett mig själv den här tiden.
Den här gardinen till exempel har hängt så här i över en månad och jag har tittat på den men varje gång bara gått förbi och tänk att usch vad det där ser ut...
Jag menar hur svårt kan det vara?
Men idag har jag fixat och fixat i mitt hem och jag har rensat ut så mycket som jag bara kunnat av glasburkar och sjömansjackor och masker och godis med mycket mycket mer som har tillhört bröllop och mycket annat också för den delen.
Det är så befriande och mitt eget lilla "vid behovsrum" är rensat och jag kan andas igen....
Så skönt och Kims gamla rum ser äntligen ut som det ska och jag hoppas att vi kan hålla det så.
Lite rolig fakta är att även om inte Kim bott här på länge så bodde hennes brudklänning där någon månad innan bröllopet. Man tar vad man får av livet haha...
Men som sagt befriande och till och med stolsfötterna(eller vad det nu heter) har blivit städade och det har dammats av och fejats lite här och där på ställen jag inte sett sen sist och det är så skönt.
Till och med min fina Orrefors ljuslykte samling har fått sig en uppiffning i form av vatten och diskmedel så att det fina glaset skall återfå sin glans och ljuset skall komma till sin rätt i prismorna...
Ja det är fint här hemma nu men som vanligt så låter jag vissa delar vänta till sen men i helgen skall jag ta mig an det jag tycker är tråkigast i hela livet...att städa mina toaletter....
Nu är verkligen bröllopet över på riktigt och Kim och Björn håller som bäst på att boka resa.
Malaysia hörde jag något om och jag önskar dom på riktigt en underbar resa. Dom har verkligen förtjänat den.
Livet känns allt konstigt nu och även om jag är glad att jag rensat och fixat här hemma så att jag skall trivas igen, så känns det verkligen jätte tomt att bröllopet och allt runt det är över.
Två år, ja det är helt sjukt....två år har vi hållit på, vi har pratat bröllop varit och tittat på olika platser där det kunde tänkas hållas och sen har vi pratat om det lite till och Kim och Björns har sprutat ut ideér och allt som allt har de genomfört i princip allt de kommit på. Jag upprepar i två år...det är ändå ett tag liksom...
Men jag har tur som har en liten tjej som älskar att filma och jag vet att hon fångat mycket av det som hände under kvällen, förutom vår dans och sitt eget tal då.
Skall undersöka om det finns någon annan som filmat det. Jag hoppas verkligen det. Jonnas tal var så bra och dansen var också bra, fast jag är inte lika ivrig att se den av den enda anledningen som stavas "dålig självkänsla".
Så kan det vara och medans jag suttit här vid datorn en stund och sippat på en kopp te så har jag bestämt följande.
Jag är värd något nytt och jag har länge tittat på ett par nya påslakanset.
Så...jag tänker sätta på mig mitt ansikte och gå bort till stan...och köpa dom....
Jajajaaa....
Och frukta inte!
Robban har redan godkänt det hela och jag är så glad för det.
Det enda han inte vet är att jag också tänker köpa nytt täcke och nya kuddar haha....
Kram Alla
Kram Tomhet
LoveNepal
Laters...