Esamtid är bästa tid....
Förändring ja...
Idag när jag satt och tog en kopp kaffe efter att ha shoppat loss lite i min ensamhet samt missat min mans start i ett av de mest krävande cykelloppen som finns i vår närhet så tänkte jag lite mer på det där med att sommaren är över och att den nya arbetsperioden som börjat är startskottet på en ny era....
Ja det är inte en era i den aspekten att det gått tio år eller så men en ny era i livet som det är.
Och med tre par nya byxor och några toppar samt två väskor så bestämdes det här hemma i all ytlighet att nu...nu åker allt ut som har betytt något de senaste två åren även om jag inte vill, och om jag behöver tänka en boksavextra efter "Hm...undrar om jag kommer att avända det här igen" då åker det ut ögonaböj och jag tänker inte lipa...
-Anna! jag drar nu...starten är klockan 11:00 vid spira...
Robban försvinner ut genom dörren och jag som är klar för avfärd skall bara plocka in maten och borsta tänderna, men så plötsligt ser jag Soran Isamail på TV och hjärnan fryser och så plötsligt så har jag då ändå missat hela starten och jag skäms och tänker att jaja...det är ju fest ikväll så Robban kan tänka på annat och jag kan smita undan genom att låtsas att jag inte finns samtidigt som jag också festar och liksom bara...smickrar min man så mycket jag kan.
Haha...ja....
Livet är så lamt ibland.
Mot eftermiddag med löpning och fest och sen...antingen baksmälla eller inte. Vem vet?
Innan jag lägger ner för idag skänker jag en tanke till alla de som har det svårt och att jag satt och grät som ett barn när Soran besökte en massgrav måste ändå skicka min man lite tröst i att han fick starta sitt lopp utan att jag stod där bredvid. Och han är ju en av Norra Europas bästa män så han klarar sig....
Smicker and out....
Laters...