Från slott till slott och nu...Croisantville.
Japp här sitter han min man, i en soffa på det största slottet vi kunde hitta
i dalen som ligger mitt i Frankrike vid floden Loire....
Ja det blev ju lite snopet igår men kanske var det tur för jag sörjde bara min ö och att det aldig blev flod. Så mitt morgonpass med löpning fick gå utan att jag fick se havet med ön där i. Men visst jag fick gå lite till på havets botten och det är ju helt okej det också...
Morgonen idag började i staden Tours på ett hotell som låg mitt i kvarteret Skatan i ett rum utan aircondition. Och det är så det kommer bli nu för när vi lämnade kusten för att åka inlands så fann vi oss köra rakt igenom en värmevägg och nu när jag sitter och skriver är det ca. 34 grader ute och luften står stilla.
Men vi drog iväg och jag som även denna dag skulle få komma till ställe som jag drömt om nästan hela livet var uppspelt som en 40 åring som vaknar utan att ha behövt kissa på hela natten.
Slotten i Loiredalen...
Så hette en bok som jag letade fram och lånade på biblioteket någon gång år 1995(ja vi säger det eftersom minnet är bra men skrumpet). En bok med lite text och stora vackra bilder på slotten som ligger längs floden Loire. Jag tittade och tittade och beundrade omgivningar, salar, tinnar och torn. Jag drömde mig bort en stund till ett annat liv där jag bodde på ett slott. Allt medan Kim lekte bredvid mig i soffan. Hon var så liten då och jag med, för så var det ju.
Boken lämnades tillbaka för att sedan lånas några gånger till men det hela slutade tvärt när jag själv fick lova att aldrig mer låna böcker eftersom jag alltid glömde att lämna tillbaka dem och det blev böter varenda gång.
Ja...ja var en riktig slarvmaja på den tiden...
Men idag stod jag där. Och jag kan väl säga så här att det är så märkligt att jag som drömde så om dessa slott och som nästan med en gång där och då bestämde att det är bara en dröm...Anna...det där kommer du aldrig få se, på riktigt. Jag stod där idag i det största slottet i hela Loiredalen och jag gick upp för den vackra trappan som jag beundrat så på bilderna och jag var...tagen!
Ja, jag var ju inte ensam och jag vet att jag skriver det ofta på bloggen men jag är så tacksam för att han finns, och att han följer med mig på mina upptåg utan att blinka. Robban är tornet i mitt slott det som vakar över resten så att det inte trillar sönder...
Så! nu har jag sagt det så fint jag kan och lite smörigt också...
Ja Chateu of Chambord eller slottet Chambord som vi säger i Sverige var och är så fantastiskt och byggt av en man med fantastiska drömmer Francois 1 som regerade frankrike mellan 1515 och 1547.
Och den stora fina trappan som slottet är uppbyggd runt är designad av ingen annan än Leonardo da Vinci.
Japp vilket team va?
Ja det har varit en händelserik dag och nu känner vi oss lite som kungar för vi har förutom slottet fått se och uppleva så mycket och då har vi en hel vecka kvar...
Men jag måste bara få återkoppla till min ö och min teori att JRR Tolkien vid något tillfälle varit där och baserat lite av sin triologi Sagan om Ringen på Mount Saint Michel. Jo för längst upp låg ju klostret(ett slott i hans Minas Tirith) och där fanns en klostergård med träd( det "Vita" trädet) Och där allra längst upp utanför klosterporten framför en terass med milslång utsikt hittade jag två gravar med den här bilden inkarvad...
Set ni?
En stav...
Visst symboliserar den en herdestav likt dom som präster och biskopar har.
Men även vår kära Gandalf har en och även skurken Saruman bär staven som sedan bryts itu...
Som sagt jag kan ha fel men...
Det är svårt...att lämna ön menar jag men visst jag har annat att tänka på och för tillfället sitter jag på ett hotellrum och skriver så fingrarna blöder vi är kvar i landet baguette men har landat utanför "Croisantville"
eller Paris som normala skulle kalla det.
Imorgon händer det grejer och som sagt jag är så glad att Robban är min man för nu ikväll har han dragit sin resväska genom den här korridoren...
Jaha...
När man är gift med en sådan som mig så, men det hela var faktiskt inte min idé från början även om jag önskar det. Idén kom från E:s man T och Robban är såååå....tacksam.
Ja och även om det låter sarkastiskt så får vi se vad han tycker imorgon, när vi skall gå på Disneyland haha....
Vi hörs och ses. Om inte imorgon så senare.
Laters...