Kanske är det bättre att hålla andan.
Ja så föll skymningen igår och vi kom till ro, till sist. Natten blev lite svår och jag sov i omgångar då jag låg och funderade på än det ena än det andra.
Jag vet att jag ställt frågan förr men allvarligt talat, när kommer det att vara tyst i min hjärna...?
Sådan var min natt och jag kan nog utan att ljuga, säga att det kommer aldrig att bli tyst och jag får liksom bara luta mig tillbaka och acceptera att det är sån jag är och att det är det som gör mitt liv till mitt och mig till mig.
Annars kan jag ju alltid ta ett djupt andetag där jag sitter i sängen på hotellet. För staden vi landat i lever upp till sitt rykte och att den förra gästen gått emot alla regler och rökt lite sådana substanser som jag bara nämner vid namn i garderoben det är det ingen tvekan om även om doften är relativt dov. Och det kanske får det min hjärna att domna lite, vem vet haha...
Ja här sitter vi äntligen och våra arslen ropar på frihet efter tio timmar i bil. Vi har åkt genom norra tyskland och utmed den nederländska kusten. Och när vi lyssnat på all musik i världen samt haft högläsning ur tidningen Allt om historia ja då var vi äntligen där.
- Robban har vi egenligen sett något intressant den här dagen?
Jag vänder mig om mot Robban eftersom jag behöver hjälp att tänka. Han ligger bakom mig där jag sitter och slö tittar på sin mobil och svarar direkt utan att blinka eller titta upp från telefonen...
-Ja! Stau.
Jag tittar på honom och liksom bara, stau?...va??? Och hjärnan liksom bara...vad missade jag? Stannade vi och såg något inressant som jag på riktigt verkligen inte kommer ihåg?
- Ja, kö...Robban flinar åt mig men fortsätter sen att titta i sin mobil.
-Hur vet du att det Stau är kö, frågar jag och han påminner mig om att det är det enda dom sagt idag på tysk radio när dom avbrytit vår musik för att berätta om bilkön som skulle komma där och där och sedan där också.
Ja jösses...Mycket köande var det.
Men visst vi har ju fått umgås och ja, det är roligt med utflykt. Dessutom tog vi upp en gammal tradition som kändes helt okej eftersom vi blivit lite snåla efter att ha betalat tolv hotellnätter...
Japp och jag som faktiskt aldrig varit på festival och ätit denna delikatess tyckte att det var helt okej även om jag svurit på att inte äta bröd i resten av mitt liv,...nästan iallafall.
Men den berömda nöden...ja den har ju ingen lag och jag, jag var nödig...
Äventyret forsätter imorgon. Då skall vi gå ut i staden vi hamnat i och se om det finns några kanaler att titta på. Ja eller så behövs inget letande i denna stad som är uppbygd runt kanaler som slingrar sig hit och dit. Staden som alla vet heter Ankeborg...eh...jag menar Amsterdam.
Tog nog ett för djupt andetag där....Woiiii...haha...nä...jag är på riktigt jätte trött.
Dags att sova!!!
Sist vill jag ändå visa skylten som låg på sängen när vi kom.
Nä..Det var ju inget rökrum. Och droger är förbjudet. Men visst den ena bilden ser lite ut som en bläckfisk så man kan ju ta fel och nej...jag äter väl inte det i rummet då.
Vi hörs imorgon.
Laters...
Njut av staden, en av de bästa i Europa tycker jag. Faktiskt har jag varit mycket förtjust i Holland, det landet har sin egen charm.