Annalysen Analyserar

 

Jag tänker på till exempel Beppe Wolgers en annan sådandär karaktär som jag tyckte att mamma Gunnel borde gift sig med så att min pappa skulle se ut på det sätt som jag tyckte var fint. Eller varför inte Kenny Rogers?

 

Men till saken.

Jag trodde att det var över och borta för alltid, jag menar att Brand Johan skulle lägga ner sitt galleri och redan sålt det var klart för något år sedan eller mer och jag trodde att han bomat igen för längesedan och att jag aldrig mer skulle få vandra runt i de fina salarna med alla vackra tavlor och sitta där på det lilla cafeét det hade jag tagit till mig och avhandlat och arikverat i hjärnan som ett avslutat kapitel.

 

Men så var det inte Galleri Smedbyn har öppet hela september ut och man kan köpa tavlor billigt. Och för att inte missa tog jag min "Tigerlilja" och cyklade ner till Smedbyn för att insupa en sista titt på både Johan och stället som jag allt som oftast varit på med mamma Gunnel och hennes väninor för en fika och utlottning av konst.

 

Nu var det inte riktigt som jag tänkt mig och att barnsomsstället ändrat utseende är väl inte konstigt eftersom det är dags för avslut. Det stora galleriet var nu bara ett rum stort och även om det var fint så var det lite sorgligt att se. Men mitt i rummet satt han och åt lite mat medans människor vandrade runt och tittade på tavlor. Ibland reste han sig mitt i maten för att hjälpa till och tänka runt konstverken precis som han alltid gjort.

-Jag har alltid ramat in alla konstverk själv, berättar han, och när folk säger att jag vill ha guld eller silverram då säger jag att man alltid skall rama in konstverk efter hur de ser ut i färgsättning och så vidare fortsätter han...

 

Jag tittar på honom lite gömd i ett hörn och i mitt huvud går jag fram till honom och ber om att få ta en bild eller en selfie som jag kan skicka till mamma Gunnel, men modet sviker och jag backar istället för att ta steget fram, jag menar det är ju ändå Brand Johan och även om jag vet att han skulle lyssna så visste jag inte vad jag skulle säga och plötsligt var jag nio år igen och jätte blyg, så bilden ni ser ovan den har jag helt enkelt bara snott på nätet.

 

Han har blivit väldigt till åren men ögonen är pigga och han är som han brukar och när jag sen går därifrån tänker jag att ja...nu har jag varit här och fått mitt avslut. Undrar om Johan fått sitt?

I tanken tackar jag också mamma Gunnel för att hon ändå tog med mig till denna jordens lugna vrå då och då. Och sen när jag var för stor då var det Kim och Jonna som fick följa med och alla har vi som vanligt fått mammas släng av kultursleven och jag är så tacksam för det...