Avicii vitsippor och Lill Babs...
Stridens dag..
Befrielsens dag...
Ja han sa ju så...Orvar och likt bröderna Lejonhjärta som gav sig på Katla gick jag genom livet idag på jobbet, inte för att det var så farligt men man fick ändå passa sig för det gick troll genom dagen som den var...och de mest konstiga saker hände om vartannat och när man löst en problem...då kom nästa.
Men som den problemlösare jag är löste jag det mesta efter att ha svurit och burit mig åt lite först. Naturligtvis var jag så ensam jag kunde under mina utbrott.
Jag menar, man vill ju inte verka galen haha...
Kortet är inte taget idag utan i Stockholm på översta våningen i hotellets relaxdel.
Jag tycker det var ett bra kort på mig själv och det får symbolisera hur det kändes lite då och då idag.
Ni vet, precis som om man stod längst upp på klippan fokuserad och beredd, inte på hoppa utan att på att hitta bästa vägen ner...
Men annars då?
Jodå i serien det hände mig och alla andra har följande hänt..
Robban frågar utanför affären var "hej, hej" är och jag skrattar som en tokdåre åt att han anammat mitt sätt att hantera det faktum att man tappar ord och glömmer vad saker och ting heter.
Så...det heter alltså inte tiggare längre och det är ändå rätt positivt.
Jag menar, väg det i händerna..."hej, hej"...tiggare...
Javisst, och även om jag inte tycker att man ska skoja om tiggare så ser jag ändå hur gemene "jag är inte rasist men..." ser hela tiggar situationen på ett helt annat sätt. Ett positivt sätt!
Bra jobbat Robban...!
Avicii är död som vi alla vet och hela Sveriges ungdom gråter...ja utan alla de som inte var ett fan då kanske. Men det blir alltid lite mer känslor runt en person som dör ung oavsett orsak och just som man slutat störa sig på att man gick runt och nynnade på visor av Lill Babs som man egentligen inte diggade alls, så går man nu runt och nynnar "Hey brother" fastän man kräks på låten som den landsplåga den faktiskt var.
Men visst var han duktig och hans talang saknade motstycke i det han brann för.
Jag kan dock inte sluta tänka på hans mamma, tänk att ditt barn dör. Ditt hjärta, din mini själ.
Du står där mitt i sorgen som ingen som inte upplevt det själv förstår och försöker plocka ihop dig själv och även om du är stolt över vad ditt barn gjort och känner värme inför det faktum att så många bryr sig så får du ingen ro för det är överallt och då menar jag överallt!!!
Mitt hjärta blöder för henne och alla andra nära.
Med Avicii i tanke går vi över till "vackert ställe" och nu kommer dom...mina vitsippsbilder.
Jag och Kim gick igår milen på vårt kära gamla Öxnehaga. Vi gick i den vackra skogen där solen sken genom grenarna ner på backen där vitsipporna stod som spön...ja eller nåt.
Som vanligt kunde vi inte låta bli att fota och som vanligt med en liten inbördes tävling i grenen " jag hittade bäst vinkel först"
Kim vann!
Och här kommer vinnar bilden, den är förvisso tagen av mig själv och anledningen till det är att när någon ser att den andra tar ett fasligt vackert kort ja då måste man genast härma.
Så klart!
Japp mycket kan roa de små och här kommer några till...
Det var så lugnt och fridfullt nästan inte en kotte så långt ögat kunde nå. Förutom två rumpnissar då förstås. Den ena kommer här...
Japp hon kom på efterkälken.
Inte konstigt alls jag menar det var ju några stycken vitsippor att fota som ni ser.
Nu går jag och lägger mig, sover, drömmer om en äng med vitsippor där rumpnissar, Avicii och Lill Babs vandrar tillsammans med alla andra som vandrat vidare som vi så fint säger....
Vila i frid och må jorden vila lätt på er...
Laters...