Hjärnans inlärda beteenden är inte bra i alla lägen...
Påsken...vart tog du vägen?
Du var ju alldeles...alldeles gul och...underbar!!!
Kanske inte så underbar. Den gick alldeles för fort påsken och jag hann nästan inte njuta.
Jag sa nästan, för jag har allt njutit lite grand då och då och när jag inte njöt, då sov jag haha....
-Robban...här! Robban tittar sig omkring och försöker komma på vad det är jag sträcker mig efter.
-Här, dra i min arm menar jag, den gör ont. Robban tar min arm samtidigt som han säger...aha, jag trodde du ville att jag skulle ge dig något.
Han drar i min arm och det känns rätt gött faktiskt. Min värkande arm får sig en omgång och jag pustar ut lite.
-Funkar inte elefanten då? Robban tittar frågande på mig och jag tittar frågande tillbaka men så kommer jag på vad han menar och lägger ena armen under den andra som man gör när man skall härma en elefant. Ja det känns faktiskt bättre men så, hör jag ett garv och tittar förvånat på min man.
- Alltså Anna, du behöver ju inte hålla dig i näsan, han skrattar nu lite mer, men jag som i några sekunder blir totalt förnärmad och förödmjukad kommer till sans för han har rätt! Det är helt omotiverat att hålla i näsan i det här läget om man inte går på dagis och lär om djur.
-Haha...jag är så dum, snälla ta ett kort...
Analys..
När våra hjärnor är så trötta så att vi inte ens vet var röva är, då tar hjärnan till de metoder som den övat in sen barnsben.
Nu är inte det här exemplet någon "big deal" men tänk om detta tillämpas när man är ute på fältet.
Ja ni vet i livet som det är eller på jobbet.
Tänk om någon säger hoppa och man liksom bara gör det när man står vid ett stup eller tågspår. Ja nu lät det hela lite sådär "suicidal" men jag hittade ingen bättre liknelse. Eller som när någon säger ta emot och man gör det för att det är så man lärt sig och det visar sig vara en kniv eller yxa...ja då kan det också gå helt fel.
Haha...ja...det hela var iallafall fruktansvärt kul och jag behövde det. Men man får allt passa sig! Märkligt det där hjärnan...märkligt.
Dagen som den var igår när jag inte bloggade för att...jag inte stod på benen i mer än 30 minuter då jag löptränade, var rätt tråkig faktiskt men jag behövde antagligen liksom bara ligga ner och när kroppen säger ligga då ligger man, om man kan...
Till alla som tänker som mig så menar jag ligga som i ordets bemärkelse så det så...
Men idag då har det varit lite mer liv, jag har både vandrat och cyklat ute i solen, tittat på ett löplopp samt bjudit halva familjen på mat och påskfirande med efterföljande chill...
Japp och det sista kortet ger mig en påminnelse om vikten av att träna då det snart är dags för Göteborgsvarvet med allt vad det innebär nämligen att...springa!
Mot tisdag och mer liv med jobb och annat skoj.
Och förhoppningsvis, löpträning.
Jag tar nu min onda arm gör en elefantövning och om ni träffar mig imorgon och jag är liiite rödare om näsan än jag brukar....ja då vet ni hur den blev det haha....
Laters...