Lysande utsikter....
Ibland är det svårt att hitta positiviet...
I höstas hittade jag positivitet i allt och tänkte...jösses, vad jag är duktig...
Ja, så var det faktiskt, jag liksom flög fram i livet och inget kändes svårt, i positivietens namn tog jag mig fram likt starke Adolf och några av hans kusiner.
Men sen mitt i det positiva knäckte det till i ryggen och även om jag försökte att inte låta det påverka så gjorde det nog det ändå för ibland, ibland gömmer hjärnan saker som är jobbiga som för att skydda själen.
Det kan ju vara jätte bra men det kan också hända att man då hamnar lite på stand by, och det fast man tror att on knappen är intryckt.
Jag vet ju naturligtvis allt det där om mig själv så jag gav mig själv hjälp till själv hjälp genom att ta det lugnt. All träning har lagts på is för kroppen...den måste få vila. Och så fick den det...lite för länge och jag har haft jätte svårt att hitta farten och gnistan igen...
Men så idag....
Ja ni ser ju...
Jag klämde mitt finger och det på det sämsta sättet. Ni vet när man stänger en dörr själv och liksom bara glömmer att ta bort handen.
Mitt emot mig när jag klämmer fingret står en gäst. Hon är på hotellet för att hålla i en stor kongress. Hon ler mot mig och jag, jag ler tillbaka. Jag tror inte att hon ser vad som händer, och jag som den vana hotellmedarbetare jag är tar mig därifrån hejandes på alla jag möter för att sedan ute i köket titta till mitt finger som börjar bli blått och rött.
-Faan vad ont det gör, klagar jag nu högt för mig själv och för en stund kastas jag tillbaka till den dag då Kim klämde fingret genom att en bil dörr smällde igen. Hon skrek och var så ledsen och när jag nu står där i hotellköket med mitt finger då tänker jag att jag tröstade alldeles för lite även om jag gjorde allt...
Men så plötsligt inser jag en sak och vipps så var det inte så farligt längre för...jag har ju klämt rätt finger.
Ja och inte nog med att jag helt oförskämt kan visa alla mitt finger utan att för den delen mena det, jag kan dessutom göra det och få en massa leenden tillbaka men framför allt...jag kan peka mitt finger åt mig själv och liksom bara vara nöjd med det....
Så...Anna...den här är till dig själv....
Ja för det är dags att liksom bara göra!
Och när vårt "Ice age" väder är över då gäller det.!
Ryggen är bättre och ursäkterna är över.
Och vill du göra det hela lite roligare...då tar du din penis mössa på dig haha...
Min dag har varit rolig men lite stökig. Den började igår med en hjälte insatts och jag räddade världen...
Ja inte riktigt sant för jag var ju inte ensam och jag räddade inte världen...men små steg är bättre än jättekliv.
Mot imorgon Onsdag och nytt liv...
Jag önskar alla en trevlig fortsatt kväll och rekomenderar inte att man pekar finger till höger och vänster eller åt andra.
Men åt sig själv...?
Jorå...
Laters...