I am Ironman raj raj raj....
Javisst lite av texten i en berömd låt framförd av en berömd knarkare, förvisso en begåvad sådan men ändå...
Begåvade varo iallafall alla de som idag kämpade i vattnet, på cykeln och på asfallten. Alla med samma mål men med olika förutsättningar. Några kallades PRO (som i professional) med den enda skillnaden att de tränat lite mer.
Jag fick äran av mitt jobb att få ta del av allt de här fantastiska människorna gjorde på VIP hyllan och jag som aldrig fått vara med om denna behandling förut njöt tillsammans med Robban och en vän. Mat fick vi och en fin plats att sitta på när start och mål intogs.
Jag vet inte varför och jag har alltid tyckt att sådant där var onödigt men visst jag förstår grejen och jag tänkte att ja, jag kan väl förstå hur vissa alltid strävar efter det där lilla extra och att få vara V I P...
Som vanligt funderade jag denna dag på om jag inte skulle ta mig samman och liksom bara göra det där en dag, ironman menar jag. Och när jag gick där i solen och tittade på alla som kämpade så fick jag den där känslan som jag får ibland...känslan av att jag är bäst...
Jag vet vad ni tänker!
Men jag vet att alla får känslan ibland. Känslan av övermod blandat med jävla anamma och en eufori av självkänsla.
Det är en bra känsla men jag har tyvärr alltid haft svårt att ha den kvar i längre perioder. Men visst, de sista åren har jag behållt den längre och jag tror på riktigt att det där har med åldern att göra och tur är väl det eftersom klimakteriet oftast gör att man känner det exakt motsatta.
Jag säger fy åt det men tänker ändå att det är dags att bli vän med min racercykel som jag vänt ryggen ett tag.
Simma kan jag ju och springa...ja det kan jag också så jag menar hur svårt kan det vara...
Svårt nog och om jag nu tänker och vill då är det träning, träning och åter träning som gäller. Man får inte bli för stursk för det är svårt nog, det skall alla veta.
Men som de sa i filmen jag har i bakgrunden:
Det ska vara svårt, annars kan alla göra det...
Jag håller med till viss del men alla kan ju faktiskt göra det om de som jag precis sa, tränar.
Filmen är "Tjejligan" förresten ni vet filmen från 90-talet med Madonna.
Nu är det dags att gå och duscha, det har varit en lång dag full av svett.
Ja för det var allt svettigt att stå där i backen och heja på alla cyklister mitt i solen och ja dom ska inte tro att de var den enda som kämpade haha...
Vi hörs imorgon då är det måndag och jag skall kämpa med allt vad livet har att ge. Och när jag är färdig med det...då skall jag kämpa lite till!
Laters...