Man måste ha koll åt alla håll...
Påsken har börjat. Skärtorstag är nästan över och jag som på senare år liksom tappat det här med påsk eftersom barnen är stora kom för några timmar på att ja...man kanske skall påskpynta lite....
Veckan som har gått har varit lagom och att det alltid är lite extra pyssligt inför stadens motorentusiast invasion på hotellet det är inget nytt och det är rätt roligt att få pyssla lite extra. Både för gäster och medarbetare.
Javisst och lite härliga påskpresenter snodde jag också ihop.
Desstuom fixade jag lite samkväm med alla de som kämpar i mitt garde var och varannan dag. Alla de som är beredda att ge det lilla extra och som sen när dom är färdiga ger lite till.
Jag menar...de förtjänar varenda liten extra gnutta glädje jag kan uppbringa...
Påskpresenter blev det, mat och på det en liten drinkt...
Ja och allt var frid och fröjd.
Nöjd gick jag efter arrangemanget bort till min lillebror som vi firade denna dag som var onsdag. En fullsmäckad dag som var trevlig i alla aspekter och jag kände mig glad och tillfreds med mig själv. Hjärnan var dessutom lugn och sansad och tänkte inte mer än på det som för tillfället inträffade.
Ja..det var lite märkligt faktiskt!
Men säg den ro som varar för evigt. För plötsligt någonstans mellan kassan på Ica och disken där man köper triss och snus då, då tyckte hjärnan att nä...nu är det dags.
Och så gick det plötsligt upp för mig att jag som den ledare jag är under kvällen varit så glad och tillfreds med allt så jag totalt glömde rim och reson och att jag också har ansvar för att man följer lagen både arbetsmässigt och i övrigt är ju ett faktum. Och att påskdinken som jag så fint fixat och arrangerat inte var för alla det hade jag inte tänkt på.
Herregud jag har så många tjejer i alla åldrar. Hade alla verkligen åldern inne?
Hade jag precis erbjudit underåriga sprit???
Ja det är mycket man skall hålla reda på. Det är inte alltid "bara å åk" som han sa Ingemar Stenmark.
Samvetet ältade lite den kvällen och när jag idag landade på jobbet så var det inte "Hej allihopa hur mår ni" utan mer " Flytta på er jag måste ta reda på hur unga de yngsta tjejerna verkligen är"!
Nu var det ingen fara och någonstans i bakhuvudet visste jag att det inte var så. Men visst blir man lite rädd...
Vidare så har jag idag gjort mig yngre igen och att jag då och då färgar mina gråa hårstrån det vet alla vid det här laget. Men jag vill ändå visa den fina bild jag tog på mig själv när jag satt där och väntade på min egen själavård....
Med inga gråa hårstrån alls gick jag ut från salongen i solen och jag tänkte, åh...vad skönt jag stannar ute en stund.
Stunden blev sekunden för kylan drev mig hem fortare än kvickt och nu vill jag bara säga...dö kyla, dö!!!
Med den inställningen går jag nu in på upploppet till Lååångfredag. Den dan som verkligen var lång när man var liten. Men vad gör väl det när man är stor och...åker till Göteborg och bor på hotell oh ja...
Vi hörs imorgon men då från Götet.
Glad Påsk!
Laters...