När man letar fel men kanske hittar rätt...
Reflektion ja...
Någon frågade mig om jag är rädd nu när allt blev som det blev.
Jag svarade tufft att nej, rädd är jag inte och det stämmer. Men visst sticker det till ibland men det är inte av rädsla för att jag gör fel i att sluta på hotellet, utan för att jag helt plötsligt skall få black out och inte kunna något...
Nej mina reflektioner kommer sig av den delen av mig som tvivlar.
Ja, för om jag nu ändå skall säga att jag är rädd så är det för att jag gör allt det här av fel anledningar. Ni vet det där om att vara klar.
Men efter gårdagens reflektion är jag återigen på det klara precis som jag varit de andra fem gångerna haha...
Att ändra på allt nu är ett riktigt bra beslut. Både för mig själv och andra, speciellt för...hotellet!
Någon gång i juni 2018...
-Vad är service för dig?
Jag tittar storögd på den trevliga tjejen framför mig. Hon och två andra tjejer sitter lika storögda och tittar tillbaka.
Min hjärna som nu är så uppe i varv av eufori och av situationen samt de trevliga människorna blir helt plötsligt tyst. Det enda som hörs innanför skallbenet är...hur skall jag som är service innifrån och ut, kunna förklara det för er...
Innan jag hinner tänka hör jag munnen säga det som hjärnan tänker och skräckslaget tittar jag på personerna där på andra sidan bordet och jag tänker att det där, det lät inte bara luddigt utan också stöddigt!
Men när jag kommer tillbaka och skärper blicken så ser jag bara leende ansikten och jag känner plötsligt en enorm värme.
Jag sitter på ett ställe som heter Qulturum.
Qulturum är ett centrum för utveckling och förbättringsarbete inom hälso-och sjukvård och tandvård här i vår stad. Inne i byggnaden för sin verksamhet har de en konferensanläggning och nu söker de en konferensvärdinna på 75%. Jag som egentligen inte är intresserad av att jobba 75% är där ändå. Dels för att jag kan jobbet och dels för att jag ser en möjlighet att "öva" på mina "intervjuskills".
Vi har ett jättebra litet samtal och de antecknar medan jag pratar och pratar för visst kan jag det här och vad tiden lider får jag veta att de står inför förändringar och vill utveckla sin verksamhet och bli bättre på allt som har med konferens att göra.
Mitt intresse väcks mer och mer men grusas av det faktum att även om jag kan jobbet så är det ju som sagt alldeles för lite procent att jobba och jag ser inga möjligheter till utveckling.
-Är det något du funderar på nu innan vi skiljs åt?
Jag tittar upp och möts av ett par vänliga men fokuserade ögon. Jag tänker i en millisekund och sen säger jag...
-Ja, procenten. 75% är för lite...
När jag senare går därifrån tänker jag att ja, det hade ju kunnat vara ett fantastiskt ställe att börja om på, alla var vänliga och jobbet i sig ger mig en "safe" övergång. Och plötsligt slår det mig att det där med att inte övergå till något som är för "likt" är helt fel och att det hela nog måste handla om att hitta ett nytt "hem"...
Ja, för ska man lämna en familj kan det vara skönt att veta att man får en ny och att det är en som man känner att man kan "komma hem" till....
Japp...familj är en viktig del av livet, oavsett vilken det där!
Kanske är det så att jag inte sökt mig själv utan helt enkelt bara sökt efter en familj....?
Kanske är det för att det är så sorgligt att lämna alla de som betyder något? Mina anledningar att lämna handlar ju inte om dem.
Kanske var det därför jag la upp låten med Den Svenska Björnstammen?, ni vet...Vart jag mig i världen vänder..
Förstod ju inte riktigt det där själv...
Får analyser allt ovanstående och återkomma!
____________________
Nu är det dags att käka frukost för jag som tydligen glömt hur man slappar en söndag har varit uppe med tuppen, a eller första bussen som det heter här i stan haha...
Och när jag är klar med det, då är det dags att träna ja ja ja...
Laters...