Fingers crossed..
Robbie Williams...
Som vanligt är jag sen i min dyrkan av musiker som alltid gjort bra ifrån sig och att jag just nu lyssnar på Robbie beror väl egentligen mest på att...dom spelade honom på radion, när jag råkade gå förbi hahaa...
Nu sitter jag här med fingrarna i kors då det jag gett mig in på är ett måste, men också för att det är så fruktansvärt omogoet och ovuxet...!!!
Jag menar...vem säger upp sig från ett bra jobb för att följa sig själv liksom.
Men...
Jag är 45 år på väg mot mitt 46:e och jag menar...det är nu eller nyss som gäller om man vill byta bana eller bana väg för sig själv.
Jag tjatar och tjatar om förutsättningar hit och dit, och om att man skaffar sina egna förutsättningar i livet. Jag har ju rätt, det vet ju alla det har jag märkt för otaliga är de gånger de här dagarna sedan jag sa upp mig och folk fick veta som jag hört uttrycket "man är sig själv närmst". Det där med omoget och ovuxet är den känslan jag själv har, men den speglar ju också min syn på livet då jag vet att det är nyttigt att jobba och ha just bra förutsättningar...
Japp...så är det ju!
Det visste jag redan "när mor min bar mig vid bröstet" som Birk sa...
Anna...sluta tjata nu...
Hur har du tänkt din framtid nu då?
Jag menar, vad ska du göra?
Ja, det är ju det...
Vad ska jag göra?
Jodå, jag har ju lite planer och jag har slängt ut krokar överallt där jag känner att det finns chans att nå dit jag vill. Skola kan man ju söka men jag hoppas ändå att jag som är gammal i gemet skall slippa och kanske liksom bara få vara med ändå.
Tänk att få bli lärling bland lärare det är ju inte fel...
Fast skola kan å andra sidan vara givande på sitt sätt och det är ju ändå ett bra sätt att nå målet.
Hit med lite farligheter...
Så skrev jag för ett halvår sedan och likt Ronja ger jag mig nu ut i vildmarkerna och om jag ser helvetesgapet då gör jag som jag brukar...klurar ut hur jag skall göra för att landa mjukt på andra sidan.
Eller ännu bättre...hur jag skall ta mig dit utan att behöva hoppa.
Men visst, om jag trillar dit...då får jag istället klura på hur jag skall ta mig upp igen..
Inget konstigt alls...
Tänk så här.
Livet är långt. Man gråter, skrattar, älskar och hatar och ibland, då smygfiser man så det luktar illa. Men det gör inget bara man inte stannar upp och tänker för länge på hur man skall leva för då kanske man når slutet utan ha tänkt färdigt och det är ju lite onödigt om ni frågar mig.
Javisst...
Och med dom kloka och kanske helt oigenomtänkta orden avslutar jag för idag.
Nästa gång skall jag skriva om lite mer riktiga och viktiga saker haha...
Laters...