Vi döpte den till...Inte Bellas...

Livet / Permalink / 0
Trettondagen är här och snart är den över...
Alla de som inte än har börjat jobba efter julledigheten börjar säkerligen jobba imorgon och då, då blir allt som vanligt igen...
 
Jag och mamma Gunnel har idag fikat bort en stund.
Vi har pratat om allt möjligt men mest om det faktum att vi blir äldre. Vi har pratat om framtiden och när vi sitter där uttrycker helt plötsligt min mamma sin oro över det faktum att hon glömmer saker lite då och då. Jag tröstar henne med att nä, i hennes fall är det inte snack om demens utan bara oron och stressen över att inte hinna hjälpa alla hon vill hjälpa, som gör att hjärnan är lite överfull.
Inget konstigt alls när man är mamma Gunnel liksom!
 
-Mamma isåfall är jag dement sedan flera år tillbaka, säger jag.
Jag menar det jag säger och tröstar så gott det går och jag tror att hon förstår.
 
Vidare...
Året som kommer blir ändå ett spännande ett, och jag tänker att framtiden ser ljus ut och jag känner att man kan lyckas med det mesta om man bara lägger lite själ och vilja i det man gör.
Kloka ord som sagts många gånger men i år känns det ändå som om någonting kommer att vända och då menar jag i världen.
 
Själv har jag idag för att vända mitt eget liv lite upp och ner äntligen fått iväg brevet med mitt DNA i...
 
 
-Sådär Robban nu är det gjort, min man går bredvid mig. Han, jag och Otto Hundén har tagit oss en liten längre promenad för att få iväg mitt brev. Robban tittar på mig och ler och jag fortsätter...
-Tänk i det där brevet ligger en del av mig och jag känner mig lite som typ Voldermort nu.
Jag tittar på honom med stora ögon, jag menar...vi får hoppas att ingen sätter en kniv doppad i "Baseliskblod" i brevet för då kanske jag dör lite hahahaaa....
 
Jag skrockar för mig själv och åt min Harry Potter referens. Robban himlar med ögonen, men när jag skrockat färdigt så känner jag ändå att det här...det här är allt lite spännande ändå och tänk om det kommer ett svar där det står att jag härstammar från vikingarna i Norge, vilken ironi liksom.
 
Vidare så gjorde jag och Robban en annan livsomvälvande sak igår kväll. En sak som vi pratat mycket om och inte kunnat släppa. Och när vi tagit oss varsin Trettondagsdrink på ställe och skulle köpa med oss lite kvällssnacks, då gjorde vi verklighet av våra tankar och så hände, det här...
 
 
Javisst...fullt normalt att köpa en julskinka klockan 22:30 en lördagkväll och när vi kom hem, då döpte vi den till "Inte Bellas" efter hunden som åt upp vår julaftonsskinka på julafton och sen griljerade vi den innan det blev "nattamacka" med julskinka och senap.
 
Japp, vi är så dekadanta haha....
 
Nähä...
Nu är det dags för nanakorgen, jag och Robban har precis tagit oss en skinkmacka(till) samt sagt adjö till Kim och Björn som varit och hämtat sin hund. Jag skall förvisso stryka en gardinlängd först för att sen byta gardiner i köket. Men sen så...
 
Ja, livet känns faktiskt fruktansvärt bra och imorgon...då händer det grejer, både bra och dåliga men mest spännande, det kan jag lova!
 
Mot måndag med stormsteg.
 
Laters...
 
 
Till top