Annalysen Analyserar

 

- Okej hörni, eftersom ni var på mässan och jobbade förra veckan ska vi idag göra något som ger er ännu en fördjupning och förståelse för vad som faktiskt hände däruppe på Elmia. Jag står framför klassen och pratar, vi har precis sett bilder från mässan och gått igenom allt som hände. Vi har diskuterat bra och dåliga saker, samt konstaterat att en mässa är ett stort projekt, där mycket måste klaffa för att det ska bli bra.

 

Jag förklarar vidare att dagens uppgift  innebär att de ska bygga sin egen mässmonter. Allt utefter det de själva såg och upplevde. Det är dessutomt ett superbra tillfälle att öva på samarbete. Jag log lite åt min briljanta idé, och då de är framtidens och mina små problemlösare får de dessutom enbart använda sig av det som finns i klassrummet.  

 

Alla såg de super entusiastiska ut tills...

-  Jag kommer att inspektera och notera det ni gjort inför bedömning, och när jag är klar med det, då ställer ni tillbaka allt. Det där sista visste jag skulle få en reaktion. Glada miner byttes till besvikna och röster hördes om hur man nu minsann inte hade lust längre. 

 Dock vann den entusiastiska sidan över den där ordet "orka" ordet pustades fram. De byggde en fantastisk monter med tanke på att de typ inte hade någonting att arbeta med. Möbler flyttades, och detaljer diskuterades och fixades. På bilden ovan kan ni se resultatet. Den digitala bilden på tavlan finns inte på riktigt, den klipptes ihop i farten. Jag noterade och berömde samarbete och detaljer. 

 

När jag noterat färdigt, då gjorde jag något som jag tänkt men för en sekund viftade bort. Jag berättade för mina elever om hur jag som barn kommit på att det underlättar att städa om man bara har musik som går riktigt fort. I min berättelse den här dagen hittade jag dock på att det var Benny Hill musik som gällde, då jag insåg att jag inte hade någon skivspelare. Men vad gjorde väl det, för å andra sidan vet ju alla att just Benny Hill musik alltid gör allt mycket roligare, och att den går lite fortare än all annan musik.

 

Så fick det bli, med skräckblandad förtjusning letade jag reda på musiken, satte igång den och fick sedan se mina elever göra det jag och mina kompisar gjorde i radhuset på 80-talet...

 

 

Jag nog ändå lite rädd för reaktionerna, men eleverna städade på för glatta livet och leendena var många. När jag går runt och hjälper till så gott jag kan, ser jag plötsligt en elev som står och smygdiggar. Jag tittar på henne och frågar om hon tycker att musiken är bra. Det stora leendet jag får till svar gör mig så glad, och jag tänkte...jaha, då har man lärt ut ännu en skitnyttig sak denna dag. Hurra!!!

 

Att spela en skiva för fort är skitbra när man städar. Möjligtvis är det inte lika bra när man tapetserar. Men visst hade det varit skönt om det fungerade så, det tyckte nog Robban då han under helgen som var tapeterade för glatta livet. Reultatet blev superbra och vi var båda jättenöjda. Mina tankar om ett jättelapptäcke gjort i tapet tar så sakta form i vår lilla lya. Möjligtvis kommer vi nu att nöja oss, men det återstår att se. 

 

En av tapeterna vi valt fick mig att börja fundera, då det var något som kändes bekant. Hjärnan jobbade för högtryck och när den var färdig kunde jag bara konstatera att det där med undermedvetenhet är en hel vetenskap. Den tapet jag pekade ut och fick med mig hem var nämligen snarlik bokomslaget till en bok jag läste som barn. Den om Skorpan,Jonatan och deras äventyr i landet Nangiala...